Förskollärares syn på anknytning : Hur anknytning uppfattas och tillämpas i förskolan

Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar och förhållningssätt kring anknytning. Inledning och relevans av valt ämne De erfarenheter man upplever i samspel med andra är avgörande för utvecklingen hos barnet och formar hur man ser på anknytningsrelationer och hur de möjliggörs senare i livet. För ett barn är anknytningsrelationer livsviktiga för dess välmående och utöver föräldrar och släktingar så får pedagoger i förskolan denna viktiga roll för barnet. Det är därför viktigt hur man förhåller sig till barnen i förskolan avseende trygghetsskapande. Anknytningsteori Jag har utgått ifrån John Bowlbys anknytningsteori vilken är grundaren för teorin, som kortfattat bygger på att nära och kontinuerliga relationer till en omsorgperson är avgörande för att ett barn rent fysiskt ska överleva men även för barnets normala utveckling. Forskningsmetod- och ansats För att få en inblick i förskollärares synsätt på anknytning i förskolan har jag valt att utföra enskilda intervjuer där personliga erfarenheter, synsätt och åsikter synliggörs. Metoden för studien är kvalitativ och forskningsansatsen fenomenografisk. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som innebär att frågor som ställts delvis är strukurerade och förutbestämda och delvis spontana följdfrågor som uppstått utifrån de svar jag erhållit från förskollärare. Svaren har givit mig en nyanserad bild på förskollärares synsätt på anknytning i förskolan, då utsagor och fenomen har visat sig genom personliga svar och erfarenheter. Slutsats Slutsatsen utifrån resultatet visar att förskollärare ser på trygghetsskapande och anknytningprocesser som viktiga i förskolan och man förknippar det med trygghet, tillit, tillgänglighet och lyhördhet. Förskollärare menar att man ständigt strävar och arbetar mot att barnen ska känna sig trygga. Man utövar även systematiska kartläggningar som ska utveckla och förbättra anknytningsrelationerna i förskolan. Förskollärare lyfter också svårigheter i att kontinuerligt kunna upprätthålla trygghetsskapandet i förskolan, detta på grund av stora barngruppssammansättningar och vikariebrist. Bristen på tillgänglighet hos förskollärare leder till att barn åsidosätts och prioriteras efter praktiska arbetsuppgifter