Den statliga förvaltningens konstitutionella ställning i Sverige och Finland – pragmatism och principer

Den statliga förvaltningen i dess olika skepnader har sedan länge mycket stor betydelse för samhället och enskilda i de nordiska länderna. En central fråga i offentlig rätt och statsvetenskap är hur förvaltningens ställning i samhället ska förstås. I ett offentligrättsligt perspektiv handlar det då bland annat om förvaltningens konstitutionella eller statsrättsliga roll. Hur fastställs de rättsliga ramarna för myndigheternas agerande? Hur kontrolleras myndigheternas verksamhet? I vilken utsträckning får riksdagar och regeringar samt dessas ledamöter lägga sig i förvaltningens handlande? Frågorna handlar om vad som i statsvetenskapligt perspektiv brukar diskuteras som styrning av förvaltningen. Det finns här en grundläggande spänning mellan intressena av demokratiskt förankrat politiskt beslutsfattande, rättssäkerhet för enskilda och ett effektivt beslutsfattande som bygger på sakkunskap i förvaltningen. Frågorna anknyter vidare till diskussioner om maktfördelning mellan statsorgan. Artikeln syftar till att fördjupa förståelsen för de rättsliga aspekterna av organisation och styrning av den statliga förvaltningen när det gäller Finland och Sverige i dagens europeiserade rättsordningar. Huvudfrågan för artikeln är hur lika Finland och Sverige är när det gäller den offentliga förvaltningens konstitutionella ställning i de europeiserade rättssystemen. Framställningen bygger på en parallell undersökning av de rättsliga strukturerna i de båda länderna för den statliga förvaltningens verksamhet