Transparency of intelligence information : The suspects right to an adversarial procedure under article 6 European Convention on Human Rights

Sedan terrorattentatet den 11 september 2001 har Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i deras underrättelseverksamhet tilldelats utökade lagbefogenheter att inhämta information genom elektrisk kommunikation innan en förundersökning. Detta har resulterat i att uppgifter från underrättelseverksamhet tillförs brottsutredningar vilket innebär nya utmaningar för lagstiftaren att skydda känslig underrättelseinformation från att bli tillgänglig i en förundersökning och samtidigt tillgodose den misstänkte rätt till partsinsyn. Rätten till partsinsyn ger uttryck för den kontradiktoriska principen och utgör en viktig del i rätten till en rättvis rättegång enligt art. 6 Europakonventionen. Genom att studera främst rättskällor identifieras rätten till partsinsyn under förundersökning och efter väckt åtal, samt under vilka förhållanden som insynsrätten kan begränsas med hänsyn till sekretess. Uppsatsen visar på att det föreligger oklarheter avseende den misstänktes rätt till insyn i utredningsmaterial som tagits fram innan en förundersökning, och att detta innebär risk för att den misstänkte inte får tillgång till information som kan vara av betydelse för dennes försvar. Uppsatsen identifierar ett skifte inom straff- och straffprocessrätten där preventivt brottsbekämpande arbete sker på bekostnad av konventionsrättigheter och rättssäkerhetsideal. Vidare diskuteras riskerna med att uppgifter från underrättelseverksamhet letar sig in i brottsutredningar. Detta inverkar på det kontradiktoriska förfarandet på ett sätt som motiverar en reglering av insynsrätten gällande uppgifter som härrör från underrättelseverksamhet