Särskilt stöd eller extra anpassningar? : En fallstudie av åtgärdsprogram på gymnasiet

Specialpedagogisk forskning om åtgärdsprogram i svensk skola har ofta fokuserat på situationen i grundskolan. I denna studie ligger istället fokus på åtgärdsprogram på gymnasiet. Syftet med studien är att studera hur gymnasieskolor beskriver elevers behov av särskilt stöd samt de åtgärder som förekommer i åtgärdsprogram. Vidare syftar studien till att ge mer kunskap om gränsdragningen mellan olika former av stöd, som extra anpassningar i undervisningen och särskilt stöd. Den valda metoden är att genom en fallstudie på två gymnasieskolor genomföra en kvalitativ textanalys och innehållsanalys på 34 åtgärdsprogram. Resultatet relateras till forskning om åtgärdsprogram samt Gunnar Bergs teori om frirum och visar att det i åtgärdsprogrammen inte alltid tydligt går att utläsa elevernas stödbehov eller att behoven bara delvis är beskrivna. Vidare framkommer det att det finns exempel där åtgärder beskrivs i den del av åtgärdsprogrammet där behoven normalt skall beskrivas. Studien visar även på en stor spridning på de stödåtgärder som tas upp i åtgärdsprogrammen men att det kan urskiljas ett mönster där individinriktade insatser syftande till att ge eleven specialpedagogiskt stöd i olika skolspecifika stödverksamheter är en vanligt förekommande åtgärd. Reduceringar av kurser eller förlängda gymnasiestudier är också exempel på andra vanligt förekommande åtgärder. Slutligen visar även undersökningen exempel på åtgärder som bättre stämmer överens med Skolverkets definitioner av extra anpassningar än särskilt stöd. Därmed synliggör studien svårigheten för de undersökta skolorna att tolka gränsen mellan särskilt stöd och extra anpassningar i undervisningen