Kemisk klassning och klassning av särskilda förorenande ämnen i Tökilsbäcken : problematik kring antropogena metallers inverkan på naturmiljöer

För att övervaka utvecklingen i Sveriges sjöar och vattendrag används bland annat klassning av ekologisk- och kemisk status. Dessa faktorer ger information över vattendragets status och innefattar ett flertal parametrar som sammanställs till en slutlig klassning. Tökilsbäcken är en sju kilometer lång naturlig bäck som har sitt utlopp i Gavleån. Bäcken rinner till största del genom ett skogslandskap, ungefär tre kilometer uppströms utloppet finns en mindre tillrinningsbäck där en deponiverksamhet släpper ut sitt renade lak- och dagvatten. För att klassa särskilda förorenande ämnen i Tökilsbäcken hämtades årsmedelvärde för god status för metallerna koppar, krom och zink. Vid klassning av kemisk status har gränsvärden för metallerna bly, kadmium och nickel inhämtats. Samtliga begränsande värden är inhämtade från Havs och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer (HVMFS, 2013). En sammanställning av befintliga provtagningsrapporter under åren 2011-2018 från tre provtagningspunkter, analyser av metallhalter i vattenmossor och bottenfauna (Internt material, SUEZ) utfördes och sammanställdes i text och grafer. Resultatet av denna studie är att särskilda förorenande ämnen, som ingår i klassning av ekologisk status erhåller klassningen god status med avseende på koppar, krom och zink i de två provtagningspunkter belägna i Tökilsbäcken. Vid den tredje provpunkten belägen uppströms i tillrinningsbäcken blir klassningen uppnår ej god status på grund av det förhöjda årsmedelvärdet av krom år 2011. Vid klassning av kemisk status uppnås god kemisk ytvattenstatus vid samtliga provpunkter under tidsperioden 2011-2018 med avseende på bly, kadmium och nickel. Sammanställning visar att metallerna koppar, zink och bly har högst halterna uppströms, därefter nedströms och lägst vid provpunkt utlopp. För metallerna krom och nickel är halterna störst vid provpunkt utlopp, därefter nedströms och lägst halter uppmätts vid provpunkt uppströms. För kadmiumhalterna ses en ökning över tid men endast marginella skillnader mellan de tre provpunkterna. Om endast påverkan från dessa sex metaller undersöks, dras slutsatsen att utsläppen av krom och nickel, den ökande halten av kadmium eller inverkan av cocktaileffekten är vad som med största sannolikhet ger upphov till försämringen i bottenfauna vid provpunkt nedströms i jämförelse med uppströms. Trots dessa lovande resultat finns osäkerhet kring klassning av verktyget för uträknande av biotillgänglighet då ingen eller väldigt små kopplingar kunde göras mellan undersökningar utförda av metallhalter i vattenmossor och halten biotillgängliga metaller. Även problematik kring gränsvärden och att utsläppen av metaller sker i koncentrationer och inte faktisk utsläppt mängd diskuteras.In order to monitor environmental changes in Swedish lakes and watercourses, a classification of ecological and chemical status was evaluated. These factors provide information on the status of the watercourse and include a number of parameters that are put together into a final classification. Tökilsbäcken is a seven-kilometre natural watercourse that has its effluent in Gavleån. The watercourse flows mostly through a forest landscape. Approximately three kilometres upstream of the effluent, there is an outlet to Tökilsbäcken from a small stream where a landfill lets out it´s purified leachate. To classify what is called specific pollutants in Swedish environmental legislation the annual average values were obtained for good status for the metals copper, chromium and zinc. These three metals are a part of the classification of ecological status. When investigating the classification for chemical status, limit values for the metals was obtained for lead, cadmium and nickel. All limiting values have been obtained from Havs- och vattenmyndighetens regulations on classification and environmental quality standards (HVMFS, 2013). A compilation of existing sampling reports during the years 2011-2018 from three sampling points, analyses of metal contents in water mosses and bottom fauna (Unpublished material, SUEZ) was performed and compiled in text and graphs. The result of this study shows that the three metals included in the classification of ecological status receive classification good status concerning copper, chromium and zinc in the two sampling points located in Tökilsbäcken. At the third test point located upstream of the small stream, the classification will not achieve good status due to the increased annual average value of chromium in 2011. When chemical status was classified, good chemical surface water status was achieved at all test points over the period 2011-2018 concerning lead, cadmium and nickel. When analysing annual average values the levels of copper, zinc and lead where highest at sample point upstream, then downstream and the lowest levels where found in the outlet. For the metals chromium and nickel the highest levels where found in sample point outlet, then downstream and the lowest values where found in upstream. The levels of cadmium has increased over time but only marginal differences where seen for the three sample points. Only regarding the six investigated metals it is concluded that the emissions of chromium, nickel the increased levels of cadmium or the cocktaileffect are most likely to the degradation of bottom fauna downstream compared to upstream. Despite these promising results, there is some uncertainties about the tool for calculating bioavailability. This because no or very small correlation could be found between samplings of metal contents in water mosses and the levels of bioavailable metals in the watercourse. Also, issues concerning limit values and that the limits for metals occur in concentrations and not in actual amounts of metals, are discussed