Jag är ju inte så nära någonting egentligen, vart skulle jag ta vägen? -En kvalitativ studie om kvinnors rörelsemönster  i det offentliga rummet

Kvinnors plats i det offentliga rummet har länge försummats som en viktig del i samhällsplaneringen. Detta beror framförallt på att planeringen varit ett mansdominerat yrkesområde som planerat städer för män, vilket resulterat i att kvinnor upplever rädsla för hot samt en låg tillhörighetskänsla när de befinner sig i det offentliga rummet. Till följd av detta strävar denna studie efter att undersöka hur kvinnors anpassning till upplevt otrygga miljöer tar sig i uttryck, samt vilka faktorer som ligger bakom en upplevd otrygghetskänsla hos kvinnor i Örebro. Studiens syfte uppnås med hjälp av kvalitativa metoder i form av kodning och vandringsintervjuer, vilket har utförts med kvinnliga respondenter som rör sig med gång, cykel och kollektivtrafik i det offentliga rummet till och från arbetet. Studiens kvalitativa data har sedan analyserats i förhållande till tidigare feministisk geografisk forskning samt genusforskning. Respondenternas beskrivningar av faktorer för trygghet respektive otrygghet under sin väg till och från arbetet konkretiserar media, män och mörker som faktorer för otrygghet i det offentliga rummet. I kontrast konkretiserar respondenterna dygnets ljusa timmar och synlighet som faktorer för trygghet. Vidare exemplifierar respondenterna rädslans rum i Örebro som skogspartier, tomma mörka områden samt instängda områden som tunnlar