Läromedelsanalys av hinduism och buddhism: Orientalism, genus och jämställdhet

Läromedel i religionskunskap på gymnasiet kan vara problematiska att använda. Religionerna hinduism och buddhism framställs ofta som österländska religioner som avviker från den västerländska religiösa normen. Likaså brister många läromedel i genus- och jämställdhetsperspektiv. Detta examensarbete har som syfte att analysera hur hinduism och buddhism framställs i tre läromedel i religionskunskap på gymnasiet i både text- och bildmaterial. Undersökningen utgår från postkolonial teoribildning och ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Jag analyserar om det finns orientalistiska tendenser i framställningarna om hinduism och buddhism och om kvinnor och män får lika stort utrymme samt hur respektive kön framställs. Resultatet visar att hinduism och buddhism framställs utifrån ett eurocentrisk och kristocentrisk perspektiv. Båda religionerna är utsatta för exotifiering och romantisering. Det finns även ett tydligt vi- och dem-perspektiv i framställningarna av religionerna. Resultatet visar också att läromedlen i kapitlen om hinduism och buddhism inte ger män och kvinnor lika stort utrymme och att mannen ofta framställs som normen som kvinnan mäts gentemot. Berättelsen om kvinnan blir en tilläggskategori då hon inte ingår i den generella beskrivningen av religionen. Män porträtteras också i högre utsträckning i bildmaterial och skildrar ett helighetsideal medan kvinnor i större utsträckning utför vardagssysslor. Slutsatsen är att samtliga tre läromedel i någon grad innehåller orientalistiska tendenser och att de brister i genus- och jämställdhetsperspektiv