#MeToo: When the Silence Breaks – We Put the Blame Aside : A discourse analysis of female social workers experiences of sexual harassment

Syftet med denna studie är att belysa kvinnliga socialarbetares erfarenheter av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Studiens empiriska material består av citat från ett tjugotal vittnesmål skrivna av kvinnliga socialarbetare och publicerade på metoo-orosanmalan.nu. Genom att studera vittnesmålen uppmärksammade vi synen och responsen på sexuella trakasserier och dess påverkan på skam och andra känslor. Studiens utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med fokus på Judith Butlers genusteori samt Michel Foucaults maktbegrepp. I analysen har vi implementerat Norman Faircloughs kritiskt diskursanalytiska, tredimensionella modell i vilken vi tillämpat alla tre dimensioner för att analysera våra tre frågeställningar utifrån resultatet. De lyder; 1) Hur konstruerar och reproducerar kvinnorna diskurser om sexuella trakasserier på olika myndighetsorganisationer inom socialt arbete?, 2) Hur framställs responser från chefer samt kollegor i olika situationer av sexuella trakasserier och vilken inverkan har dessa på den diskursiva och sociala praktiken? samt 3) Vilka känslor skildras i de kvinnliga socialarbetarnas vittnesmål och vilka potentiella konsekvenser medför de diskursiva praktikerna för den sociala praktiken? Samtliga frågor besvarades genom identifierade diskurser i det empiriska materialet som vi framförde i en resultatpresentation och en genomgående analys. Resultatet vi fått fram visar exempelvis att trakasserier av sexuell form som de kvinnliga socialarbetarna utsätts för på arbetsplatsen ofta objektifierar deras kroppar och förminskar deras kompetens. I de flesta fall är meningsskiljaktigheter kring gängse arbetsförhållanden den framkallande faktorn för denna typ av trakasserier. Kvinnorna förmodas vara intresserade av männen utanför arbetet vilket även kan identifieras i den respons som beskrivs. Chefer och kollegor reagerar antingen med förminskning och misstro eller inte alls. De utsatta kvinnorna svarar då med tystnad som i kombination med trakasserierna medför skam och andra känslor som hotar sociala band och kvinnornas självbilder. Resultatet synliggör likaledes sambandet mellan maktrelationer och kön och vem som får säga vad. Tidigare studier visar bland annat att tystnaden tvingar kvinnorna att ta på sig ansvaret för att inte riskera att förstöra stämningen och för att inte bli exkluderade av sina medarbetare