Ambulance staff's experiences of cooperation at prehospital incident in rural areas

Bakgrund: De senaste årtiondena har det skett en centralisering av sjukvården vilket i kombination med begränsade resurser prehospitalt leder till långa avstånd innan ambulans och patient når den enhet som erbjuder den vårdnivå som krävs. På landsbygden är god samverkan med andra yrkeskategorier grundläggande för att uppnå ett optimalt omhändertagande av patienter på händelseplats. Syfte: Att studera Ambulanspersonals upplevelser av samverkan vid Prehospital händelse på landsbygd. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper med totalt 12 deltagare från en ambulansstation belägen på landsbygden i norra Sverige. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fyra kategorier: Att bristande resurser leder till utsatthet och känslan av otrygghet, Att egna initiativ är nödvändigt för att främja samverkan, Att tydlig information och god kommunikation är en förutsättning för samverkan samt Att förbättrade rutiner krävs för att utveckla samverkan. Ambulanspersonalen upplevde en utsatthet på grund av långa avstånd till både sjukhus och närmsta sjukvårdsresurs. Få medicinska resurser ställer högre krav på att samverkan med andra yrkeskategorier fungerar för ett optimalt omhändertagande av patienter i en prehospital miljö. En god samverkan grundade sig i en vilja att hjälpa till i omvårdnaden för patientens bästa. Brister i samverkan orsakades bland annat av uteblivna övningstillfällen samt utebliven återkoppling med andra resurser när samverkan skett. Slutsats: För en bra samverkan vid omhändertagande av patienter krävs god kommunikation mellan yrkeskategorier, mer gemensamma övningar samt utveckling av befintliga rutiner och riktlinjer