Dekadens och queer i Hagar Olssons tidiga prosa

In this thesis I study decadent and queer themes in four novels by the Finnish modernist author Hagar Olsson (1893-1978): Lars Thorman och döden (“Lars Thorman and Death”, 1916), På Kanaanexpressen (“On the Kanaan-Express”, 1929), Det blåser upp till storm (“A storm is brewing”, 1930) and Chitambo (1933). The aim of the study is to continue the earlier feminist research on gender and identity in Olsson’s prose by focusing on mismatches between sex, gender and desire in the texts. My aim is to show how the decadence presented in the first of the four novels develops into a more precise, queer approach in the later works written around 1930. Contextualization is used to show the connection between the texts and the literary and psychoanalytic ideas and the discussions of the time, concerning decadence, femininity, masculinity and same-sex desire. Cultural materialism, as a theoretical background, allows a form of close reading where both the contemporary context of the literary work and the context of the reader is taken into consideration simultaneously, and where the obvious “intention” of the text is questioned. The working method used here is the so called queer reading, with a particular focus on how the heteronormative starting point in the text is actually “leaking”, allowing normality to break down through different dissonant and ambivalent details. The word queerness in the title refers to details concerning both plot and form, as well as style and voice. In the thesis I discuss three types of mismatches: female masculinity and male femininity, so called queer moments during which heteronormativity is briefly challenged, and cross-dressing. In Lars Thorman and death the masculine “New woman” and the feminine man are introduced as a decadent couple who destabilize traditional gender norms. Consequently, hegemonic masculinity is presented as something that is in fact possible to parody, through different themes related to degeneration. The same phenomenon occurs in The Kanaan-Express in a more dissonant, and queer manner. The bourgeois values and the notion of a coherent lifestyle for settled couples is questioned through complex characters with chaotic desires for each other and through the representation of a contemporary society in constant flux. Femininity leaves the female body and/or transforms into different camp representations such as the Diva, the Dandy or la Garconne; the masculine woman expressing desire for other women. In both A storm is brewing and Chitambo the female protagonist incorporates masculinity in a way that has both personal and political implications as the process disturbs the very idea of coherent and natural identity formation. This disturbance creates something I have chosen to call the masculine mother, a figure both subversive and conservative. Chitambo can be read as an identity experiment during which different genders are being tried on in a literary dressing room. The romantic, heterosexual plot exposes itself as constantly collapsing. My main focus is on the thematic aspects of the texts, but I also consider the ethical consequences of the narration. Hegemonic masculinity becomes a subject of parody through shifting perspectives.The superiority and power of the woman who incorporates female masculinity is established through subtle switches between different modes of focalization, allowing the narrator full access to the story world and her own perspective, while also giving her access to the inner secrets of the other characters.I min avhandling analyserar jag dekadensrelaterade och queert inspirerade motiv i fyra romaner av den finländska modernistpionjären Hagar Olsson (1893-1978): Lars Thorman och döden (1916), På Kanaanexpressen (1929), Det blåser upp till storm (1930) och Chitambo (1933). Syftet är att vidareutveckla de frågeställningar som den feministiskt orienterade Olssonforskningen introducerat och därmed fokusera på texternas könsöverskridande inslag. Fokus ligger på den helhet som jag i avhandlingen lyfter fram som författarskapets könsproblematiserande ”triptyk”, det vill säga de romaner som tillkommit under åren strax före eller efter 1930. Olssons debutroman ägnas ett kapitel eftersom jag anser att dess dekadenta tematik synliggör en tidigare förbisedd sida av författarskapet och att denna tematik så småningom utmynnar i den queerproblematik som kännetecknar trettiotalsromanerna Avhandlingens grepp är alltigenom kontextualiserande, vilket innebär att texterna visserligen läses mot bakgrund av queerteoretiska resonemang, men framförallt att de relateras till sina egna, samtida kontexter, till exempel till de litterära eller psykoanalytiskt färgade diskussioner kring dekadens, femininitet respektive maskulinitet eller samkönat begär som uppstår vid förra sekelskiftet och som fortgår under 1930-talet. Den metodologiska hörnstenen är den queera läsningen, som innebär att fokus ligger på hur romanernas ”heteronormativa” utgångsläge på ett eller annat sätt ”läcker” eller förskjuts och hur texterna uppvisar ambivalenser och dissonanser genom vilka det normala plötsligt bryter ihop och avslöjar sig som något skenbart. Begreppet ”queer” i avhandlingens rubrik syftar med andra ord både på tematiska och på språk- stil- och berättartekniska detaljer som i texten skapar dessa förskjutningar. I avhandlingen urskiljer jag och analyserar tre former av könsöverskridanden i Olssons romaner: kvinnlig maskulinitet respektive manlig femininitet, så kallade queera ögonblick under vilka normaliteten plötsligt bryter ihop för att sedan lika plötsligt återupprättas, samt så kallad cross-dressing, det vill säga förklädnadsmotiv. I Lars Thorman och döden introduceras dekadensens radarpar, den maskulint identifierade ”Nya Kvinnan” och den effeminerade, fysiskt och psykiskt försvagade mannen vilket innebär en tidig relativisering av dittills självskrivna könsnormer. Samtidigt framställs maskuliniteten som en parodierbar konstruktion, inte minst via traditionellt dekadenta dilettant- och degenerationsmotiv. Problematiken går igen i På Kanaanexpressen, men uppvisar nu en tydligare queer dissonans. Den borgerliga subjektsuppfattningen, liksom den hävdvunna tvåsamheten, problematiseras via persongalleriets och de olika begärskonstellationernas komplexitet, liksom via modernitetens samhälleliga förändringar och fartblindhet. Samtidigt lämnar femininiteten denna gång kvinnokroppen, för att åter dyka upp som oväntade representationer i ett galleri som är klart camp: den hypokondriska estetmannen, den vilsna men samtidigt triumfatoriska Divan eller den ”manhaftiga lesbianen”. I Det blåser upp till storm och Chitambo blir de kvinnliga huvudpersonernas införlivade maskulinitet ett led i ett identitetsprojekt med både privata och politiska implikationer. I Chitambo upprättas sist och slutligeningen ingen identitet trots de enträgna försöken, snarare experimenterar romanen med ett otal könsmässiga variationer på temat människa, variationer som kläs av och på i ett litterärt omklädningsrum