Sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning inom psykiatrisk vård

Bakgrund: Telefonrådgivning är vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården. Det finns begränsad tillgång till studier riktade mot psykiatrisk vård då flertalet studier riktas mot primärvården. Tidigare forskning beskriver svårigheter med omvårdnad över telefon då kommunikationen begränsas. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av [LWG1] telefonrådgivning inom psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv och manifest ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor på en basenhet i Mellansverige som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fem kategorier: Att vara tillgänglig, Att har rätt kompetens, Att vara flexibel, Att känna osäkerhet och Utmaningen i att vara beroende av andra. Slutsats: Telefonrådgivning inom psykiatrisk vård är en komplex arbetsuppgift som kräver formell kompetens och klinisk erfarenhet samt goda kunskaper i bemötande och en kännedom om verksamheten. Tidsbegränsade samtal är inte anpassade för de komplexa fallen och sjuksköterskorna behöver sin tid för att inte riskera att göra felbedömningar eller missa relevant information. Tillgängligheten begränsas för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. Osäkerheten som uppstår hos sjuksköterskorna kopplas till att inte ha mandat att hjälpa patienten fullt ut, vilket leder till en etisk stress