Om humlor och snylthumlor Notiser om gaddsteklar (Hym.) 3

Man kan på goda grunder säga, att studiet av humlorna har gamla anor vid Lunds entomologiska museum. A. G. Dahlbom (1806-1859) publicerade redan 1832 ett viktigt, illustrerat arbete om våra humlor, Bombi Scandinaviae, och hans äldre vän och kollega J. W. Zetterstedt (1785-1874) behandlade dessa insekter i sitt stora verk Insecta Lapponica, 1838-40; stekeldelen är tryckt 1838. Dahlbom och Zetterstedt företogo 1832 en gemensam expedition till Lycksele Lappmark, men det därunder insamlade humlematerialet kom icke att bearbetas i deras publikationer. Den utförligaste behandlingen av humlorna härrörde från de förras lärjunge C. G. Thomson (1824-1899), vilken både i sin tidskrift Opuscula entomologica och i verket Hymenoptera Scandinaviae, tom 2, 1872, beskrivit våra humlor, 22 Bombus- och 7 Apa-thus-(Psithyrus) arter. Han uppställde tre nya arter, men två av hans namn ha blivit synonymer. Thomsons lärjunge och efterträdare såsom lärare i entomologi vid Lunds universitet Simon Bengtsson (1860-1939) ägnade också studier åt humlorna. Han omtalade humlefynd I sin a två reseberättelser (Vet. akad. årsbok 1904, 1908) och framlade i Ark. f. Zool. 1, 1903, ett antal hu-vudsakligen biologiska observationer. Tyvärr publicerade han eljest intet om sin stora och synnerligen vackra humlesamling. Bengtsson talade under sina exkursioner gärna om humlor och visade mig tidigt på »tvilling»-arterna muscorum-variabilis, lucorum-terrestris och hortorum-ruderatus, varigenom mitt intresse väcktes för humlorna; mina studier kommo dock snart att inriktas på andra insektgrupper, men humlor ha då och då insamlats. N. A. Kemner (1887-1948), Bengtssons efterträdare, började på 1930-talet ivrigt studera humlorna. Han sammanbragte genom talrika resor i olika delar av Sverige och genom att intressera personer att samla humlor en synnerligen stor humlesamling, men mest intresserad verkade han dock vara av deras bobiologi. Flera gånger deltog jag i hans exkursioner, vars huvudsyfte ej var att samla exemplar utan att finna och hemföra bon för studier. Av två arter, equestris och subterrcmeus fann jag boet i Borgeby s:n, resp. N. Nöbbelöv s:n, vilket elj est blev honom obekant. Särskilt livligt minnes jag en exkursion åt Arlövhållet. Det var mot skymningen för att boinnevånarnas aktivitet skulle vara något dämpad. J{emner, utrustad med eterspruta, och jag med håv nalkades det enligt erhållen anvisning individrika boet i en stengärdesgård. Kemners första kontakt med boet ledde till omedelbar mobilisering av -getingar, vilka följande sin natur omedelbart gingo till angrepp, först på Kemner och så på mig. Tack vare uppdriven håvviftningsförmåga och snabba undanmanövrar lyckades jag slippa bli stucken, men Kemner, vilt fäktande med en näsduk under kringdansande, kom ej undan utan flera stick. Lyckligtvis inga åskådare! Vi efterforskade aldrig om även ett humlebo doldes i gärdesgården