Vildagliptins effekt på kardiovaskulära riskfaktorer hos typ 2-diabetespatienter

Diabetes mellitus är en av Sveriges största folksjukdomar och beräknas drabba omkring 5% av Sveriges befolkning där 85–90 % av de drabbade utgörs av typ-2 diabetes. Globalt beräknas de drabbade svara upp mot 500 miljoner och siffran fortsätter att stiga. Diabetes delas främst i typ 1 och typ 2-diabetes där typ 1 innebär förstörda betaceller och avtagen insulinproduktion medan typ 2 innebär nedsatt insulinkänslighet med avtagande betacellsfunktion. Orsak till diabetes mellitus tros vara genetisk dock finns det tydliga kopplingar mellan typ 2-diabetes och livsstil. Gemensamt för båda typerna är hyperglykemi. Typ 2 är direkt kopplat till hjärt-och kärlsjukdomar och behovet att ett glukossänkande preparat med skyddande effekt på hjärta och kärl är eftertraktat. Livsstilsförändring är alltid första steget i behandling av typ 2-diabetes och vid otillräcklig effekt tillkommer farmakologisk behandling där metformin alltid är förstahandspreparatet. Vid otillräcklig effekt med metformin eller kontraindikation ges natrium-glukos-kotransportör-2-hämmare, sulfonureider, glitazoner och/eller inkretinbaserade preparat som dipeptidylpeptidas 4-hämmare och/eller insulin. Denna studies syfte är att undersöka om dipeptidylpeptidas 4-hämmare vildagliptin har en skyddande effekt mot utveckling av kardiovaskulära komplikationer hos patienter med typ 2-diabetes. För att besvara frågeställning valdes 5 olika studier i databasen PubMed där vildagliptin jämfördes med andra plasmaglukossänkande agenter. Studiens slutsats är att vildagliptin inte har en uttalad effekt på kardiovaskulära komplikationer hos typ 2-diabetikerna även då den har en dämpande effekt på de inflammatoriska och glykemiska markörerna hsCRP, TNF-1, IL -1 och SDF-1. Vildagliptin i kombinationsterapi har en sänkande effekt på HOMA-IR, HOMA-, MAGE, FPPr och kan rekommenderas som behandling till typ 2- diabetiker med fokus på glukoskontroll. Association mellan blodglukos, insulin och inflammation är direkt relaterad till diabetes och kardiovaskulära komplikationer och intresset för vidare undersökning av dess association är stor