Plats i förändring

En bärande del av landskapsarkitektens arbete är att delta i och forma processer för platsers förändring, i såväl storskaliga och strategiska frågor som i mer småskaligt gestaltande. Genom att undersöka om, hur och när tillfällig arkitektur och offentlig konst kan vara en del av en förändringsprocess försöker jag i detta examensarbete formulera hur de små- och storskaliga frågorna kan hanteras parallellt. I arbetets första del presenteras det teoretiska ramverket för arbetet samt ett förslag till processflöde för hur tillfällig arkitektur och offentlig konst kan vara en del av en planeringsprocess. Resultatet utvecklas senare i ett idébaserat koncept för hur tillfällig arkitektur och offentlig konst kan vara en del av planerings- och därmed förändringsprocessen för Bergsbrunna, en tätort strax utanför Uppsala centrum som använts för att exemplifiera ett utvecklingsområde. Arbetet visar att tillfällig arkitektur och offentlig konst kan användas som en del av en planeringsprocess - att det finns kvalitéer i det tillfälliga och det konstnärliga som skapar förutsättningar för en utvecklad medborgardialog, en starkare platsförankring, ett utökat underlag för den som planerar och förbättrade möjligheter för arkitekter och andra aktörer att arbeta direkt på plats, i skala 1:1, innan större, permanenta och mer omfattande projekt påbörjas.An important feature of landscape architecture, in both urban planning and small-scale design, is taking part in and shaping the process through which a place changes. This thesis investigates if, how and when temporary architecture and public art can be part of a process of change. The first part consists of initial background studies, resulting in a proposed process flow in witch temporary architecture and public art is a part of a planning process. The result is further developed and presented through an ide based concept concerning how temporary architecture and public art can be a part of planning and change in Bergsbrunna, a place that is used to exemplify a development area. The thesis shows that temporary architecture and public art can be used as a part of a planning process. It shows that there are qualities in temporary and artistic work that create prerequisites for an elaborate civil dialogue, a stronger connection to the site, an expanded foundation for those planning and greater opportunities for architects and other actors to work directly at the site, in scale 1:1, before bigger and more extensive projects are launched