Uppvak efter allmän anestesi på häst- bör man assistera eller inte?

Mortaliteten hos häst efter allmän anestesi är avsevärt mycket högre än för smådjur och människor. Detta gäller även om man räknar bort patienter med systemisk påverkan, till exempel kolik. En anledning till den höga mortaliteten kan vara deras instinkt till flykt vilket gör att de kommer försöka resa sig tidigt under uppvaket när deras kognitiva och fysiska förmågor fortfarande är påverkad av anestesin. Detta leder bland annat till ataxi och muskelsvaghet och kan göra att uppvaken kan bli våldsamma där hästen kastar sig omkring okontrollerat. De vanligaste dödsorsakerna i samband med uppvak är framförallt frakturer och myopatier. Flera metoder har utformats för att assistera uppvaken och på så vis minska risken för komplikationer, men dessa metoder används inte i så stor utsträckning på många kliniker. Syftet med den här litteraturstudien var därför att undersöka om man borde använda assisterade uppvak som rutin för att minska mortaliteten på häst efter allmän anestesi. De metoder som har undersökts är fysiskt nerhållande av hästen, assistans med rep, på en uppblåsbar kudde och uppvak i hängmatta samt i pool. Eftersom många studier är begränsade på grund av litet antal deltagande hästar krävs det mer studier inom området för att kunna få tydligare bevis på om assisterade uppvak minskar mortaliteten jämfört med konventionellt uppvak i vadderad box. Alla assisterade uppvak är också förknippade med risker och innebär ofta högre kostnader, underhåll och mer personal än konventionellt uppvak. Det finns flera faktorer som påverkar hur kvaliteten på uppvaken kommer att bli, både sådana som personalen kan påverka såsom val av anestesimedel, men även sådana som de inte kan påverka. Dessa faktorer innefattar bland annat hästen ålder, hälsostatus och temperament, typ av operation där framförallt frakturoperationer är en risk, operationslängd och tid på dygnet då operationen utförs. Även personalens utbildning och erfarenhet av assisterade uppvak påverkar hur säkert assistansen kan utföras. Slutsatsen av litteraturstudien är att man för varje enskild patient ska göra ett riskbaserat val som är individuellt anpassat om hur uppvaket ska se ut. För majoriteten av friska hästar med okomplicerad anestesi och operation är det inga problem med oassisterade uppvak, medan riskfaktorer kan göra att hästen kan behöva någon form av assistans och de ska därför beaktas i analysen.The mortality of the horse after general anesthesia is considerably higher than for small animals and humans. This also applies if patients with systemic effects are excluded, for example horses with colic. One reason for the high mortality can be their instinct to escape, which means that they will try to get up early during recovery when their cognitive and physical abilities is still affected by anesthetics. This leads, among other things, to ataxia and muscle weakness and can make the recovery become violent where the horse throws himself around uncontrollably. The most common causes of death related to recovery are fractures and myopathies. Several methods have been designed to assist the recovery to reduce the risk of complications, but these methods are not widely used in many clinics. The purpose of this literature study was therefore to investigate whether assisted recovery should be used as a routine to reduce the mortality in horses after general anesthesia. The methods that have been looked into are physical restraint of the horse, assistance with ropes, on an inflatable air pillow and awakening in a sling and also in a pool. Many studies are limited due to a small number of participating horses, so more studies are needed in the area in order to be able to obtain clearer evidence of whether assisted recoveries reduce mortality compared to conventional recovery in padded stalls. All assisted recoveries are also associated with risks and often means higher costs, maintenance and more staff than concentional recovery. There are several factors that influence how the quality of the recovery will be, both of which the staff can influence such as the choice of anesthetics, but also those that they cannot affect. These factors include the horse's age, health status and temperament, type of surgery where, in particular, fracture operations are a risk, time under anesthetics and time of day when the operation is performed. The staff's training and experience of assisted recovery also affects how safe the assistance can be. The conclusion of this literature study is that for each individual patient, a risk-based decision should be made that is individually adapted to how the recovery should be. For the majority of healthy horses with uncomplicated anesthesia and surgery, there are no problems with unassisted recovery, while risk factors can cause the horse to need some form of assistance and they should therefore be considered in the analysis