Olika typer av täckning och samodling och dess påverkan på antalet skadegörare i en Pak choi odling

The purpose of this report is to examine the possibilities to decrease the number of insects and other pathogens in a crop of pak choi (Brassica rapa), grown with different types of cover and living mulches. Included in the report is a study of literature where amongst others, a summary on the vegetable pak choi and theories of living mulches and different kind of covers are to be found. To examine the amount of predators in the field, traps were used. During the autumn 2002 the tests were conducted in Alnarp. The pak choi and the living mulches were planted/sawn at the same time, the different covers were also applied at this time. The total experiment was divided into six different treatments (plus control) of which three were with covers and three were with living mulches. Once a week the number of leaves, the height and damages were read on ten of the plants from each parcel. Because of generally bad growth in the field, soil samples were taken after harvesting of the plants. The report of the analysis showed a major lack of nitrogen in the field. Since nitrogen is of great importance when growing cabbage the deficiency of nitrogen turned out to be the major limitation of the results. The three covers were cut grass, cut clover and cloth of fibre. Where the parcels were covered with clover or grass the plants visually seemed more healthy and vigorous than the other plants. This is probably due to the fact that cut of clover and grass continuously releases nitrogen. The improved condition of these plants also seemed to make the plants more resistant against insects and other patogens than the plants which were even more weakened by the deficiency of nitrogen. Another positive effect of the cover with clover was the visual impression that the predators seemed to be more frequently occurring in the clover than in the other parcels.Det här är en rapport som sammanfattar ett 20p examensarbete på Hortonomprogrammet, SLU Alnarp 2002. Syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheterna att minska antalet skadegörare i en odling av den orientaliska bladkålen pak choi, (Brassica rapa), genom olika former av täckning och samodling. Rapporten är indelad i två delar, en litteraturstudie och en del där försöket redovisas. I litteraturstudien tas bland annat olika teorier kring täckning och samodling upp samtidigt som det redogörs för de vanligast förekommande skadegörarna på kålväxter. En del av litteraturstudien avsätts även för att beskriva kålväxter i allmänhet och pak choi i synnerhet. Under hösten 2002 genomfördes fältförsöket på Alnarp. Plantorna drogs upp i pluggbrätten och planterades därefter ut på upphöjda bäddar. Samtidigt lades täckningen ut och samodlingsgrödorna såddes eller planterades. Fallfällor för insamling av predatorer placerades ut i försöket. Totalt avlästes data från 6 olika behandlingar, samt en kontroll. Av de olika behandlingarna var 3 olika former av samodling (sallat, engelskt rajgräs och rödsvingel) och 3 representerade olika former av täckning (gräsklipp, klöverklipp och fiberduk). Varje behandling samt kontrollen förekom 3 gånger på fältet. Efter planteringen skedde kontinuerlig avläsning (1 avläsning per vecka) med avseende på tillväxt och utveckling samt eventuella skador av patogener på 10 plantor i varje bädd. Eftersom tillväxten hos plantorna blev väldigt ojämn och överlag dålig togs det efter odlingens avslutande även jordprover. Analyserna visade på ovanligt låga kvävenivåer. Det högsta värdet var 5,6 kg kväve per hektar. Resultatet blev att näringsbristen hos plantorna fick en avgörande betydelse vid bearbetandet av insamlad data. Den bristfälliga tillgången på kväve blev den begränsande faktorn i försöket. På de ställen där raderna mellan plantorna täckts med klöver eller gräsklipp var tillväxten hos plantorna visuellt bättre än i kontrollen, troligtvis en följd av att det frigjorts kväve från dessa täckningsmaterial. Det bättre allmäntillståndet hos plantorna verkade synbart ge dem bättre förutsättningar att klara skadeangrepp, än de plantor som var försvagade av näringsbrist. Fallfällorna för att fånga rovlevande skalbaggar placerades enbart i mittenbädden och var främst avsedda att mäta den allmänna förekomsten av predatorer i fältet. Under avläsningarna gjordes dessutom observationen att det generellt fanns gott om skalbaggar av olika slag främst i de klövertäckta parcellerna. Möjligen trivdes jordlöparna bra då täckningen inte blev lika tät här som i de grästäckta behandlingarna samtidigt som klövern ändå gav jordlöpare och andra skalbaggar ett visst skydd. Slutsatser 1. Trycket från skadegörare, undantaget svampangrepp, minskade efterhand. 2. Näringsbrist kom att utgöra den begränsande faktorn i detta försök. 3. Grässorter för samodling bör sås ett par veckor innan planteringen av huvudgrödan för att ges möjlighet att etablera sig. 4. I täckningarna med klöver, gräs och fiberduk verkade plantorna visuellt friskare och kraftigare än i övriga behandlingar. 5. Jordlöpare och andra predatorer verkade visuellt trivas bäst i parcellerna med klöverklipp