Evaluation of a method for subjective assessment of tree biomass quantities in road right-of-ways

Forest biomass is becoming an increasingly important source of renewable energy, and thereby the demand is increasing. There is currently 213 000 km of forest roads in Sweden that could be suitable for biomass harvesting. Harvest of biomass along forest roads both provides biomass and maintains the quality of the roads. Currently, the volume of biomass along roads can only be assessed post harvest, chipping and industry deliverance. As the decision of whether or not to harvest should preferably be based on more than experience, the TJ-method has been proposed. The TJ-method is a subjective method to quickly determine the dry matter quantity with the assessment being conducted from the roadside. The dry matter quantity is calculated by estimating diameter, height and number of trees. The objective of this study was to evaluate the suitability of using the TJ-method for estimating the dry matter quantity both before and during harvesting. The study evaluated the method in different types of stands and when being used by different people. This study was performed on three blocks, based on the stands' mean diameter in breast height. Four study units of each block were studied. The in total 12 study units were objectively inventoried and those results were used as reference values. There were differences in the estimation height and number of trees, mean diameter and dry matter quantity between the blocks in post-harvest estimations. However, the differences were statistically significant only for the former two variables. Estimations for the block with the largest mean diameter gave best results. There were no significant differences between the two trial persons' post-harvest estimations. The TJ-method was more accurate when estimations were made by the machine operator during harvesting than when estimations were made from the roadside before harvesting. There were no significant differences in estimations between different blocks when estimations were made during harvest. With good training and most importantly, a systematic follow-up of estimations, this method can provide reliable, cost-efficient data that can be used when making decisions on whether to harvest along roads or not.Skoglig biomassa blir en allt viktigare förnyelsebar energiresurs och därför är intresset stort för att tillgodose det ökande behovet. Genom att skörda skoglig biomassa efter skogsbilvägar görs dubbla vinster genom att vägstandarden underhålls samtidigt som man får ett fullvärdigt biobränsle. I Sverige finns 213 000 km skogsbilväg som är mer eller mindre lämplig för skörd av biomassa, så det potentiella biomassatillskottet är avsevärt. Beslutet om vägunderhåll skall genomföras i form av skörd eller traditionell röjning baseras dock enbart på erfarenheter utan stöd av någon form av inventeringsmetodik. Detta beror på att det inte finns någon metod för att skatta mängderna av detta skogliga biobränsle, utan dessa redovisas först efter skörd när materialet har flisats och vägts. I denna studie utvärderas TJ-metoden för att skatta skoglig biomassa på stående rot. TJ-metoden är en subjektiv skattningsmetodik som i huvudsak är tänkt att användas från vägen för att snabbt bestämma torrsubstansmängder (TS). De olika variablerna som skattas är diameter, höjd och stamantal och dessa värden används sedan vid beräkningar av TS. Syftet med studien var att utvärdera användandet av TJ-metoden vid prognostisering av mängd TS längs vägar och för egenuppföljning i samband med skörd. Studien avsåg att belysa metodens lämplighet vid olika beståndstyper (block) samt dess tillförlitlighet vid tillämpning av olika personer. Studien genomfördes på tre block med avseende på vägkantsbeståndens medeldiameter. I varje block studerades fyra parceller. De sammanlagt 12 parcellerna inventerades objektivt och dessa resultat utgjorde referensvärden i studien. Skattningarnas överensstämmande med de objektiva inventeringarna skiljde sig åt mellan blocken för de olika variablerna, även om skillnaderna endast var signifikanta för stamantal och medelhöjd. I genomsnitt överskattades mängden TS vid subjektiva skattningarna från vägen med 90, 362 respektive 27 procentenheter för bestånd med klena, mellan respektive de grova diametrarna. Höjden var den ingångsvariabel som skattades bäst. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan de två försökspersonernas skattningar. Skattningarna i samband med skörd, då även stamantalsräknare användes, gav bättre värden på skattad mängd TS och det var framförallt skattningarna av variablerna stamantal och diameter som förbättrades. Vid detta förfarande fanns det inte några signifikanta skillnader i skattningsförmåga mellan blocken. Med en gedigen utbildning och framförallt med systematiska uppföljningar kan denna metod komma att fungera tillräckligt bra för att snabbt och därmed billigt visa vilka ungefärliga TS-mängder det finns att ta ut och metoden kan således utgöra ett välbehövligt underlag vid beslut om skörd är en lämplig åtgärd