Etiology of patellar luxation in small breed dogs

Patellaluxation (PL) är en vanlig ortopedisk sjukdom som karakteriseras av att patellan kan luxera från trochlea ossis femoris. Detta sker antingen manuellt, spontant när hunden är i rörelse eller så är patellan permanent fixerad utanför fåran. Sjukdomen är ofta asymtomatisk, men kan orsaka hälta, smärta och sekundära sjukdomar så som osteoartrit och ruptur av främre korsbandet. Patogenesen är ännu inte klarlagd och olika teorier har föreslagits. Den mest erkända hypotesen hävdar att en abnormitet i höften och rotation av femur leder till en displacering av quadricepsmuskulaturen och därmed orsakar PL. Detta reducerar trycket från patellan på trochlean, vilket gör trochlean hypoplastisk (Harasen, 2006b; Roush, 1993). Andra teorier är att PL orsakas av en muskelrelaterad defekt där quadicepsmuskulaturen är atrofisk, en felaktig bäckenkomformation (L´Eplattenier & Montavon, 2002) eller höga nivåer av östradiol (Gustafsson et al., 1969). Vidare studier krävs för att säkerställa vilken teori som är korrekt. Diagnosticering av PL görs genom observation i stående position och i rörelse, samt genom palpation av knäleden i både stående och sidoliggande position (Vidoni et al., 2005). Ett standardiserat graderingssystem av PL har utvecklats och används både inom forskning och på kliniker. Riskfaktorer för PL som har kunnat observeras är särskilda raser (såsom Chihuahua, Yorkshire terrier och Pomeranian), liten storlek och kön. Studier visar att små hundraser har upp till 12 gångers risk att utveckla PL, jämförelse med större hundraser (O’Neill, 2016). Dock har nyligen gjorda studier rapporterat att prevalensen även bland större hundraser ökar, och det kan misstänkas att stora hundar inte undersöks lika noggrant för PL som små hundar. Tikar anses generellt ha en högre risk för PL än hanar, vilket kan bero på hormonella skillnader mellan könen och/eller en högre muskelmassa hos hanhundar vilket kan stabilisera patellan. På senare tid har den genetiska forskningen intensifierats. Överrepresentationen av specifika raser som drabbar av PL samt den höga andelen av hundar med bilateral PL pekar på att sjukdomen är ärftlig. Troligen har PL ett polygenetiskt ursprung, då studier av stamtavlor visar på ett komplext nedärvningsmönster. Fragment på olika kromosomer har kopplats till PL. För att bedöma riskfaktorerna och genernas inverkan på uppkomsten av PL behövs mer studier inom området. I Sverige ingår hundraser i hälsoprogrammet för PL, men Pomeranian är ej en av dem. Hittills har inga studier gjorts för att undersöka prevalensen av PL i den svenska Pomeranian- populationen.Patella luxation (PL) is a common orthopaedic disease and is characterised by a patella that moves out of the trochlear groove, either manually, during locomotion or is permanently fixed out of the groove. The disease is often asymptomatic, but can lead to osteoarthritis, cranial cruciate rupture, lameness and pain. The pathogenesis has not yet been established and different theories have been suggested. The most recognised theory holds that it is a deformity of the hip and rotation in the femur bone that leads to muscular displacement and further causes the patella to luxate. This reduces the pressure on the trochlear groove, and thus making the trochlear groove hypoplastic (Harasen, 2006b; Roush, 1993). Other theories suggest that PL comes from a muscle related defect where the quadriceps muscle is atrophic, a deficiency in the pelvis bone (L´Eplattenier & Montavon, 2002), or is due to high levels of estradiol (Gustafsson et al., 1969). More research is needed to confirm which theory is correct. Diagnosis of PL is done by inspection in standing position and during movement, and additionally by palpation of the stifle joint in both standing and lateral recumbency position (Vidoni et al., 2005). A standardized classification system has been developed and is used widely. Risk factors that have been observed regarding PL include certain breeds (such as Chihuahua, Yorkshire terrier and Pomeranian), small size and gender. Reports have shown that small breed dogs have up to 12 times the risk to develop PL compared to larger breeds (O’Neill, 2016). However, recent studies argue that some larger breeds are increasingly affected and it can be hypothesised that large breed dogs are not as thoroughly examined for PL as small breed dogs. Female dogs have been reported to have a higher risk of PL than male dogs, which might be due to hormonal influences or that male dogs have more muscle mass and thus are able to stabilize the stifle joint better. Recently the search for finding a gene that can be associated with PL has intensified. The overrepresentation in specific breeds and high proportion of dogs with bilateral PL points towards a disorder that is heritable (Wangdee et al., 2014). Although, the complex inheritance pattern suggests that the disease is polygenic. Fragments on different chromosomes have been linked to PL, but further studies are needed to confirm the connection. Four breed are involved in the Swedish screening program for PL, but Pomeranian is not one of them. So far, no studies have been done to examine the prevalence of PL in the Swedish Pomeranian population