Överlevnad, höjd och skador i odlingstester och proveniensförsök med douglasgran i södra Sverige

Den pågående klimatförändringen påverkar odlingsförutsättningarna för såväl inhemska som icke inhemska arter. Douglasgran (Pseudotsuga menziesii [Mirb.] Franco) är ett av de trädslag som anses kunna växa bra i ett förändrat klimat och skulle kunna bli ett komplement till t.ex. granen i något större omfattning än vad som är fallet idag. En av de faktorer som hämmar en sådan ökad etablering är kunskap om och tillgång till lämpliga provenienser. Med utgångspunkt i befintliga svenska proveniensförsök införskaffade Södra skog och SkogForsk 2007 ett fröparti från British Columbia, Kanada, bestående av sju provenienser av douglasgran. Fyra av dessa var kustnära, latitud 48–52°N, och de övriga tre härstammar från det inlandet, latitud 50°N. Plantor från dessa frön odlades upp och under 2009 och 2010 anlades odlingstester där provenienserna ingick. I odlingstesterna ingår 12 lokaler och på dessa har inventeringar genomförts efter en, tre och sex växtsäsonger. På fem av dessa lokaler gjordes en radvis inblandning av hybridlärk (Larix × marschlinsii Coaz) och på två lokaler planterades förutom douglasgran även vanlig gran gran (Picea abies [L.] Karst.). Ett proveniensförsök anlades 2010 i Tönnersjöhedens försökspark där de sju provenienserna ingår och detta försök har inventerats på samma sätt som odlingstesterna. Under våren 2013 drabbades många föryngringar av vinterfrosttorka och då gjordes en särskild uppföljning av odlingstesterna och proveniensförsöket. Det fanns inga signifikanta skillnader i överlevnad mellan de olika provenienserna, varken efter en eller tre tillväxtsäsonger i odlingstesterna. Inlandsprovenienserna Larch Hills och Three Valley hade signifikant högre överlevnad (76 och 71 %) än kustprovenienserna Caycuse River och Bowser Heaman (50 och 48 %), efter sex växtsäsonger. Bowser Heaman-plantorna var signifikant högre (2,09 m) än Three Valley-plantorna (1,67 m), efter sex växtsäsonger. I övrigt fanns inga signifikanta höjdskillnader mellan provenienserna i något av experimenten vid någon tidpunkt. Medelhöjden för de 10 högsta träden tenderade att vara svagt positivt korrelerad med högre temperatursumma för provenienser från kusten, medan detta samband inte kunde ses för inlandsprovenienserna. Resultaten visar att det är hög risk för avgångar i stora delar av Götaland om man inte använder tillräckligt härdiga provenienser för vårt klimat. De härdigare inlandsprovenienserna är därför troligen att föredra, med undantag för gynnsamma klimatzoner i sydligaste Sverige och vissa kustnära områden. När många plantor i Småland fick skador av vinterfrosttorka i april 2013, drabbades kustprovenienserna av douglasgran hårdare än de från inlandet. Orsaken kan vara att kustproveniensernas senare invintring kan medföra skador på hösten. De var då redan försvagade eller kanske till och med döda våren därpå. Detta ger ytterligare fog för en rekommendation att använda de härdigare inlandsprovenienserna, med tidigare invintring, i stora delar av Götaland