Specialisering som skapar inlåsning

Varför kan en del traditionellt uppbyggda kooperativa företag leva kvar trots att medlemmarna inte längre upplever mycket nytta av dem? Har detta något att göra med att ledande personer ibland sitter kvar trots att de inte längre är lika bra för uppdraget? Svaren kan spåras i begreppet transaktionsspecifika tillgångar. Det är tillgångar, som har ett högt värde där de används för närvarande, men deras värde skulle vara betydligt lägre vid någon annan användning. En fruktodling har ett värde så länge frukten kan säljas, men annars består värdet bara i att den lämnar ved och virke. Transaktionsspecifika tillgångar ska inte blandas samman med vare sig fasta tillgångar eller irreversibla investeringar, eftersom en del av dessa kan avyttras igen utan stora förluster