Fisksamhället i Storsjön, Jämtland

Storsjön är Sveriges femte största sjö, men miljöövervakning med avseende på fisksamhället har varit sparsam. I syfte att råda bot på detta undersöktes fisksamhället i september 2011 med ekolodning, trålning och nätprovfiske. Resultaten från denna undersökning jämfördes med tidigare undersökningar i Storsjön och med resultat från liknande undersökningar i Siljan och Vättern. Nors introducerades i Storsjön 1977 och verkar ha etablerat sig från mitten av 1980-talet. Resultaten från 2011 visar en stabil norspopulation med god och regelbunden rekrytering. Mängden sik har varierat över tiden, med en tendens till minskande biomassa, men god rekrytering noterades 2011. Jämfört med tidigare undersökningar kunde konstateras att storleksfördelningen hos norsoch sikpopulationerna inte förändrats. Fiskarnas vertikala utbredning visade att småvuxen, planktonätande sik uppehöll sig i det varmare vattnet ovanför språngskiktet, medan nors återfanns i det kallare vattnet i och under språngskiktet. Därigenom minskar konkurrensen om den gemensamma födan djurplankton. Även abborre uppehöll sig över språngskiktet, men inte i öppet vatten utan närmare strand- eller grundområden. Större sikar var också vanligast i sådana områden. Resultaten visade att de olika metoderna kompletterar varandra. Endast en av metoderna skulle inte ge den helhetsbild som nu kan presenteras av såväl fisksamhälle som rekrytering. Ingen av metoderna lyckades emellertid väl beskriva populationerna av öring, röding och införd kanadaröding. Resultaten för öring från ekolodning/trålning och nätprovfisken 2011 jämfördes därför med motsvarande resultat från en trollingtävling samma år. De förändringar i Storsjöns ekosystem som ägt rum sedan 1970-talet, med introduktion av nya fiskarter och invandring av pungräkor, är så omfattande att fortsatt regelbunden övervakning föreslås och lämpliga metoder diskuteras kortfattat