Nurses’ experiences of existential conversations with palliative patients : A literature review

Bakgrund: Palliativ vård kallas förhållningssättet man arbetar efter när botande behandling inte längre har en positiv verkan utan vården övergår till att lindra symtom. Sjuksköterskors grundläggande ansvar är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Existentiella frågor kan handla om meningen med livet, döden, tiden man har kvar på jorden och liknande grundläggande villkor för mänskligt liv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av existentiella samtal med palliativa patienter. Metod: En litteraturöversikt utfördes. Datainsamling skedde i databaserna CINAHL och PubMed och en sekundärsökning utfördes. Artiklar granskades kritiskt av båda författarna och kvalitetsgranskades. Datainsamlingen resulterade i 16 artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod som sedan utgjorde resultatet. Resultat: Resultatet redovisas i fem teman: Sjuksköterskors upplevda positiva känslor, sjuksköterskors upplevda negativa känslor och otillräcklighet, sjuksköterskors strävan att upprätthålla existentiell vård, sjuksköterskors upplevda brist på utbildning och erfarenhet samt sjuksköterskors behov av bearbetning och återhämtning. Undertema: upplevda hinder för upprätthållande av existentiell vård. De tydligaste resultaten visar att sjuksköterskor kände att de i sin yrkesroll i den palliativa vården var priviligierade, trots att känslomässiga påfrestningar ingick i arbetet. För att delta i existentiella samtal var utbildning och yrkeserfarenhet förutsättningar för sjuksköterskorna. Diskussion och reflektion med arbetskollegor var essentiellt för att bearbeta egna känslor och intryck från samtalen. En förutsättning för att bearbeta egna upplevelser i mötet med patienter i livets slut var återhämtning på fritiden. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde sig ha en privilegierad roll då de fick äran att höra patienternas innersta tankar och livshistorier. Att vara den som patienterna anförtror sig till kan dock vara emotionellt krävande och det var av vikt att sjuksköterskorna fick reflektera med kollegor och återhämta sig för att orka med. Sjuksköterskornas osäkerhet och upplevda kunskapsbrist resulterade i att de önskade mer utbildning i existentiella samtal. Osäkerheten hos sjuksköterskorna, tidsbrist och personalbrist beskrevs vara faktorer som kunde göra att samtalen uteblev. Sjuksköterskorna upplevde att existentiella samtal var viktigt och att det hörde till deras yrke och den holistiska filosofin.Background: Palliative care is when curing treatment no longer has a positive efficacy, instead the care merges into relieving symptoms. Nurses fundamental responsibility is to facilitate health, prevent disease, restore health and ease suffering. Existential questions could be about the meaning of life, death, time left on earth and similar fundamental terms for human life. Aim: To describe nurses experiences of existential conversations with palliative patients. Method: A literature review was performed. Data collection took place in the databases CINAHL and PubMed and a secondary search was performed. The articles were critically reviewed by both authors and quality assessed. The data collection resulted in 16 articles with qualitative, quantitative and mixed method that then produced the result. Results: The result is reported in five themes: Nurses’ experiences of positive emotions, nurses’ experiences of negative emotions and inadequacy, nurses’ endeavor of maintaining existential care, nurses’ experiences of lack of education and experience, and also nurses may need processing and recovery. Subtheme: Perceived obstacles to the maintenance of existential care. The most distinct results show that nurses felt that they were privileged in their professional role in palliative care, although emotional stresses were part of the work. To participate in existential conversations, education and professional experience are prerequisites for the nurses. Discussing and reflecting with work colleagues was essential for processing their own feelings and impressions from the conversations. A prerequisite for processing of own experiences in meeting with patients in the end of life was through recreation in leisure time. Conclusion: Nurses experienced themselves to have a privileged role as they had the honor of hearing patients' inner thoughts and life stories. To be the person patients entrusted to can be emotionally demanding and it was important that the nurses got to reflect with colleagues and recover to be able to cope. Nurses insecurity and perceived lack of knowledge made them want more education in existential conversations. The insecurity of the nurses, lack of time and lack of staff described to be factors that could default the conversations. The nurses experienced nonetheless that existential conversations were important and that it was a part of their work and the holistic philosophy