Kvinnor i behandling enligt LVM : Känsla av sammanhang i behandlingsarbetet

Syftet med uppsatsen var att studera hur kvinnliga klienter vid ett LVM-hem ser på sin behandling utifrån mål och behandlingsbehov, samt att jämföra hur personalen arbetar med behandlingen utifrån målen och behoven. Syftet delades in i två underliggande frågeställningar: 1) Hur beskriver kvinnor vid ett LVM-hem sin problematik och behandling enligt LVM? 2) Hur arbetar personalen med klienternas problematik genom behandlingen? Studien utgick från en induktiv ansats och vi genomförde kvalitativa intervjuer med både klienter och personal vid ett LVM-hem. Resultatet av studien har härletts från intervjuerna genom innehållsanalys, tidigare forskning och teorin om känsla av sammanhang (KASAM). Resultatet visade att klienterna var nöjda med vad de själva definierade som behandling, medan personalen ansåg att klienterna inte hade kunskap i vad som inrymdes i behandlingsbegreppet. I såväl klient- som personalintervjuerna framkom det att klienterna var motiverade till förändring. Dock var klienterna och personalen av olika åsikter gällande vad målet med behandlingen var. Klienterna menade att målet med behandlingen var att de skulle bli nyktra och drogfria vid LVM-tidens slut, medan personalen ansåg att målet med behandlingen var att motivera klienterna till fortsatt frivillig rehabilitering. Vår slutsats blev att det fanns en svag KASAM angående klienternas begriplighet i sitt totala sammanhang. Däremot såg vi att KASAM-komponenterna hanterbarhet och meningsfullhet var något som personalen hjälpte klienterna att stärka i behandlingsarbetet. Vi ko också fram till att klienternas sociala position hade stor betydelse för hur de skulle uppnå sina mål och därmed även resultatet av behandlingen