Domänteori för organisering av socialt arbete

Socialt arbete i Sverige bedrivs i hög grad inom ramen för offentliga organisationer. Det gäller t.ex. socialtjänst, landsting, skolor och arbetsförmedling, men exemplen kan göras många fler. Vanligtvis beskrivs och förstås sådana organisationer som ”förvaltningar”, och de framställs ofta i organisationstablåer med varierande uppsättningar av formella roller, positioner och funktioner som är samordnade för att uppnå förvaltningens mål. Svensk socialtjänst tjänar som ett tydligt exempel; den är i sin grundläggande struktur organiserad som ett ordinärt ämbetsverk. Det är också följdriktigt ur detta perspektiv att professionsutövarna – i vårt fall socialarbetarna, oftast socionomer – när de träder in i denna typ av organisation tenderar att låta sig inordnas i socialadministrativa yrkesbeteckningar som socialsekreterare, familjehemsassistent eller till och med handläggare. Den beskrivna situationen innebär att socionomer som profession tillåts smälta samman med socialtjänsten som förvaltningsstruktur; de blir handläggare snarare än professionsutövare. I detta paper diskuteras villkoren för socionomers professionsutövning i offentliga verksamheter. Det centrala inslaget i diskussionen är relationen mellan politik, förvaltning och profession, vilken i sin tur utvecklas till en domänteori för organiseringen av socialt arbete. Vi konstaterar att dessa offentliga arenor för socialt arbete konstitueras av tre domäner med olika uppgifter och kännetecken, men samtidigt inbördes sammanbundna och beroende av varandra: politikens domän, förvaltningens domän och professionens domän. Mot bakgrund av den preliminära teorin problematiseras några centrala inslag i organiseringen av socionomers professionsutövning. Vi föreslår också – och skisserar huvuddragen i – en empirisk studie för att pröva och utveckla denna domänteori för organisering av socialt arbete