Allegoriska drömmar, spelkort, kvistar. Strindbergs Ockulta dagboken

SAMMENDRAG Artikeln diskuterar August Strindbergs Ockulta dagboken, 1896–1908, med betoning av dessa materiella egenskaper. Texten läses som en träning i perception: det är det synliga som iakttas, det hörbara som avlyssnas. Dagboken är också ett arkiv, vilket monterar samman skrift, tidningsurklipp, spelkort, kvistar, citat, och som alla arkiv genererar det en egen logik: Dagboken fungerar som en additiv maskin, vilken Strindberg matar med ständigt nya observationer. Samtidigt är Dagboken försedd med administrativa åtgärder, vilka ytterst reglerar dess balansgång mellan privat och offentligt. I Dagboken framträder en författartyp: författaren som klipper och klistrar, som administrerar sitt liv och sin skrift