Stödstrukturer i svenska för högstadieelever med autism

Sammanfattning/Abstract Boström, Cecilia (2019). Stödstrukturer i svenska för högstadieelever med autism. Spe-ciallärarprogrammet, inriktning Språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolut-veckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Förhoppningen är att genomförda studie kan bidra med att ge en bild av vad några lärare och elever med funktionsvariationen autism upplever som fungerande stödstrukturer i ämnet svenska. Vidare finns en önskan om att bidra med kunskap kring hur elever med autism upplever sin skolgång och ämnet svenska samt se om det finns några gemensamma nämnare mellan vad lärare och elever anser vara framgångsrika stödstrukturer i svenskundervisningen. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka vilka stödstrukturer några svensklärare använder för att hjälpa elever inom autismspektrumtillstånd att nå målen i svenska. Vidare är syftet att undersöka några elevers upplevelse av sin skolgång, ämnet svenska samt det stöd de er-bjuds av läraren. De preciserade frågeställningarna är: • Hur beskriver några svensklärare i särskild undervisningsgrupp sin svenskunder-visning och vilka metoder anser de vara framgångsrika? • Hur upplever några elever med autism sin skolgång i allmänhet och svenskun-dervisningen i synnerhet? Teori I studien används Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori som studerar indi-videns utveckling i förhållande till omgivningens olika system: mikro-, meso-, exo-, och makrosystem. Som komplement till systemteorin har den sociokulturella teorin använts för att närmare studera den kommunikation som sker mellan lärare och elev på mikronivå. Metod För att studera några elevers och lärares subjektiva upplevelser av sin skolgång och ämnet svenska har två kvalitativa metoder använts; intervju och observation. Studien har utgått från ett fenomenologiskt perspektiv. Åtta semistrukturerade intervjuer, fem elevintervjuer (åk 8-9) och tre lärarintervjuer, har genomförts för att studera de två urvalsgruppernas erfarenheter. Dessutom har tre undervisningsgrupper för elever med autism observerats. Resultat Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna använder liknande metoder för att stötta elever med autism i ämnet svenska; cirkelmodellen för genrebaserad undervisning samt tydliggörande arbetssätt med matriser och textexempel är framgångsfaktorer enligt lä-rarna. Eleverna lyfter fram samma metoder som stöttande. Studien visar också vad lärarna anser vara svårt för elevgruppen; att ta till sig instruktioner, strukturera och genomföra uppgifter, delta i samtal samt att skriva gestaltande texter. Eleverna beskriver på liknande sätt sina svårigheter och betonar vikten av att läraren stöttar dem i arbetet med att planera och slutföra texter. Både lärare och elever betonar betydelsen av gruppen och samarbetet mellan kamrater i arbetet med att tillgodogöra sig kunskap genom gemensamma samtal och frågestunder i anslutning till uppgifter. Förutsättningarna som ges genom att undervisningen sker i särskild undervisningsgrupp lyfts fram av både lärare och elever som avgörande för elevens kunskaps- och personliga utveckling. Eleverna beskriver hur deras utanförskap i den stora gruppen ersatts av en känsla av samhörighet i det mindre sammanhanget. Skolans anpassningar kompenserar framgångsrikt för elevens svårigheter, enligt studien. När det kommer till styrdokumenten upplever lärarna en frustration eftersom kursmålen efterfrågar förmågor som eleven på grund av sin funktionsvariation inte kan utveckla och detta uppfattas som ett hinder i lärarens arbete med elevgruppen. Specialpedagogiska implikationer Studiens resultat visar att förutsättningen för elever med autism att uppnå kunskapskraven ökar genom att läraren erbjuder stödstrukturer samt ett tydliggörande och lågaffektivt arbetssätt. Det stöd som eleverna i studien erbjuds genom att de tillhör särskild undervisningsgrupp är viktigt för deras utveckling. Goda relationer med lärare och kamrater, tydliggörande arbetssätt, struktur och kontinuerligt vuxenstöd i arbetet är exempel på faktorer som kompenserar för de bristande förmågor eleverna har på grund av sin funktionsvariation