The continuity of learning in a translanguaging science classroom

Syftet med denna artikel är att undersöka och förtydliga på vilka sätt elevers användning av första- och andraspråket i ett translanguaging science classroom (TSC) utgör en resurs i meningsskapande klassrumsaktiviteter och på vilka sätt detta kan påverka kontinuiteten i flerspråkiga elevers lärande i naturvetenskap. I ett TSC är det möjligt för både lärare och elever att använda alla tillgängliga språkliga resurser, såsom exempelvis första- och andraspråk, gester, bilder och föremål, i syfte att skapa förståelse. För att synliggöra elevernas och studiehandledarens autentiska språkanvändning i ett TSC använder vi oss av en etnografisk datainsamling och forskningsdesign. Studien följer några NO-lektioner varje månad i en mellanstadieklass under tre års tid (2012–2015). Lektionerna dokumenteras med hjälp av fyra videokameror och fyra diktafoner och den totalt inspelade tiden från lektionerna är 117 timmar. Dessutom samlas fältanteckningar, elevtexter och olika undervisningsmaterial in. Datamaterialet består också av inspelade samtal med fyra elever som vid tillfället för datainsamlingen är nyanlända. I dessa samtal berättar fyra nyanlända elever om sina erfarenheter och upplevelser av tidigare skolgång och mötet med den svenska NO-undervisningen. I studien används practical epistemology analysis (PEA) som analysverktyg för att analysera på vilka sätt användningen av både första- och andraspråket kan påverka kontinuiteten i meningsskapande klassrumsaktiviteter i ett TSC och därmed flerspråkiga elevers möjligheter till lärande i naturvetenskap. Analysen visar att elevernas och studiehandledarens användning av första- och andraspråket utgör en resurs för de nyanlända eleverna i approprieringen av klassrumsaktiviteterna i detta NO-klassrum. Eleverna och studiehandledaren använder ofta första- och andraspråket för att förtydliga ämnesinnehåll och förklara olika aktiviteter. Emellertid avslöjar analysen också situationer i denna praktik där alla tillgängliga resurser inte utnyttjas och kontinuiteten i klassrumsaktiviteterna blir avbruten på olika sätt. Dessa situationer verkar vara konsekvenser av låga förväntningar på elever med begränsad tillgång till undervisningsspråket, vilket uttrycks i en förenkling av det språk som används, kontextualisering av ämnesinnehållet till vardagliga erfarenheter som kanske inte delas av alla elever, samt komplexiteten att översätta och transformera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet från ett språk till ett annat (arabiska och svenska) och mellan en vardaglig och en mer akademisk diskurs. Resultatet visar att det finns en tendens att förenkla språket, både på svenska och arabiska. Detta antyder att alla de språkliga resurser som finns att tillgå i en praktik som använder och uppmuntrar translanguaging inte utnyttjas fullt ut, vilket resulterar i att eleverna inte får tillgång till de medierande resurser som konstituerar ämnesinnehållet. En annan orsak till att kontinuiteten i lärprocessen ibland blir störd är att lärarna förklarar det naturvetenskapliga ämnesinnehållet och dess specifika språkbruk genom att relatera detta till en vardaglig och praktisk kontext. Detta blir ofta problematiskt dels eftersom lärarna och elevernas vardagliga och kulturella erfarenheter till en viss del förefaller skilja sig åt och dels därför att elevernas vardagliga och kulturella erfarenhet vanligen konstitueras på ett annat språk än undervisningsspråket. Elevernas språkliga repertoar innefattade inte därför alltid de språkbruk som konstituerar en vardaglig kontext på undervisningsspråket. Studien bidrar till fältet genom att illustrera vikten av att stödja varje elevs tillgång till de språkliga verktyg som konstituerar det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, samt främja användningen av alla tillgängliga resurser, såsom första- och andraspråket och multimodala resurser, för att relatera det naturvetenskapliga ämnesinnehållet till tidigare erfarenhet och därmed skapa ett kontinuerligt lärande i flerspråkiga NO-klassrum.This article aims to explore and clarify how students’ use of first and second languages in a translanguaging science classroom (TSC) may affect the continuity of learning in science. In a TSC, participants can use all available language resources, in all meaning-making situations. An ethnographic data collection and research design is used to capture the authentic language use in this practice. The study followed monthly science lessons at a primary school for 3 years (2012–2015) and was documented by four video cameras and four audio recorders. The data material also consists of recorded conversations with four students, newly arrived in Sweden at the time of the data collection. In addition, field notes, students’ texts and different teaching materials were collected. To analyze how the use of both first and second languages may affect the continuity of science learning in multilingual classroom activities, practical epistemology analysis is used. The analysis shows that a TSC is an asset in appropriating a new social practice for students with limited ability to understand and express themselves in the language of instruction. However, the analysis also reveals some situations within this practice, in which all available resources are not utilized. These situations seem to be consequences of low expectations of students with limited access to the language of instruction expressed in simplified language usage; contextualizing the subject matter to everyday experiences students may not share; and the complexity of translating and transforming scientific content from one national language into another (Arabic and Swedish) and between everyday and academic discourse. The study contributes to the field by illustrating the importance of supporting each student’s access to the language tools that constitutes the scientific subject matter, as well as promoting the use of all resources to relate this to prior experience for a continuity of learning in a multilingual science classroom