Acute effects and correlation between physical activity and concentration in university students : A quantitative study with a cross-over design

Bakgrund: Fysisk aktivitet har observerats ha positiva effekter på kognitiva förmågor, såsom koncentration. Studier saknas kring den akuta effekten på en population bestående av universitetsstudenter. Syfte: Undersöka om aerob fysisk aktivitet påverkar koncentrationen i ett akut skede samt undersöka sambandet mellan aktivitetsminuter per vecka och koncentrationsförmågan hos universitetsstudenter. Metod: En experimentell kvantitativ studie med cross-over design. Totalt deltog 26 universitetsstudenter vars koncentrationsförmåga mättes med koncentrationstestet Trail making test (TMT) A och B samt självskattning genom Numeric rating scale efter en intervention bestående av fysisk aktivitet och efter utebliven intervention. Data avseende deltagarnas aktivitetsnivå samlades in genom en enkät från folkhälsomyndigheten. Resultat: Ingen statisk signifikant (p≤0,05) skillnad sågs på objektiv eller upplevd koncentrationsförmåga. Då deltagarna fick intervention var medianen på TMT B minus A 26,8 sek (IQR=9,9), NRS 8 (IQR=2) och vid utebliven intervention var medianen på TMT B minus A 31,2 sek (IQR=11,7), NRS 7 (IQR=2). Det sågs heller ingen statistik signifikant korrelation mellan aktivitetsminuter och objektiv koncentration (r=-0,25) samt upplevd koncentrationsförmåga (r=0,11). Slutsats: Måttlig fysisk aktivitet hade inte någon effekt på objektiv eller upplevd koncentrationsförmågan i ett akut skede och ingen korrelation kunde ses mellan fysisk aktivitetsnivå och koncentrationsförmåga hos en grupp universitetsstudenter.Background: Physical activity has been observed to have positive effects on concentration. The short-term effect hasn’t been studied to the same degree and haven’t been studied in university students. Objective: Examine whether physical activity has any short-term effect on concentration and examine the correlation between general physical activity and concentration in university students. Methods: An experimental quantitative cross-over design. A total of 26 students whose concentration was measured Trail making Test (TMT) A and B and Numeric rating scale following an intervention consisting of physical activity and non-intervention. Data regarding minutes of activity per week was collected by a questionnaire from folkhälsomyndigheten. Results: There was no statistical significance (p≤0,05) in concentration. The median from TMT B minus A was 26,8 sec (IQR=9,9), NRS 8 (IQR=2) when intervention was administrated and the median from TMT B minus A was 31,2 sec (IQR=11,7), NRS 7 (IQR=2) when no intervention was administrated. There was no statistical significance in the correlation between weekly minutes of physical activity and objective concentration (r=-0,025) or self-reported concentration (r=0,11). Conclusion: Physical activity did not have a short-term effect on objective or self-reported concentration. There was no correlation between physical activity and concentration