Digitalisering och lärande i teknikundervisning ur ett elevperspektiv : Ett undervisningsförsök i årskurs 7-9

Digitaliseringen i samhället påverkar alla medborgare och skolan är inget undantag. Digitala verktyg finns överallt i elevernas vardag och även i klassrummen. Det ställer krav på lärarna som måste ta hänsyn till såväl elevernas förkunskaper och förväntningar på digitalisering i undervisningen som samhällets och beslutsfattarnas förväntningar. Den här studien utgår från ett elevperspektiv på hur fysisk modellering uppfattas jämfört med digital modellering i teknikundervisning på högstadiet hos en grupp elever med diagnoser inom autismspektrat och därmed i behov av särskilt stöd. Ett undervisningsförsök genomförs där eleverna delas upp i två grupper under två lektioner. Den ena gruppen får börja med fysisk modellering och den andra gruppen med digital modellering första lektionen. Lektionen därefter får båda grupperna arbeta med både fysisk och digital modellering. Det visar sig i undervisningsförsöket att elever som börjar med digital modellering är mindre nyanserade och kritiska i sina omdömen om det digitala verktyget än elever som börjar med fysisk modellering. Vidare visar det sig att elevernas intresse och lärande inte påverkas om de arbetar med digitala modeller eller fysiska modeller första lektionen utan uppgifternas förmåga att stimulera elevernas kreativitet väger tyngre. Samtidigt väljer samtliga elever att arbeta med digitala verktyg när de får möjlighet att välja, även elever som gav negativa omdömen om det digitala verktyget. Det visar på vikten av att läraren har en didaktisk plan för vad digitala verktyg ska användas till, hur de ska användas och varför så att det inte bara blir något som slentrianmässigt används i undervisningen eftersom eleverna då riskerar att gå miste om variation och möjligheter till olika arbetssätt och fördjupning i undervisningen