Är ni oeniga? : En undersökning om förekomsten av opposition i den svenska EU-politiken på regional och lokal nivå.

Den här uppsatsen undersöker förekomsten av opposition på regional och lokal nivå i den svenska EU-politiken. Flera forskare så som Peter Mair (2007) och Karlheinz Neunreither (1998) har drivit tesen att EU:s medlemsstater lider av ett oppositionsunderskott i den nationella EU-politiken. Det innebär att de stora nationella partierna inte gärna diskuterar EU-frågor och att väljarkåren inte kan skilja mellan partiernas olika ståndpunkter i EU-politiken. Resultatet ska ha drivit på den ökade euroskepticismen. Men forskningen är inte entydig, och förespråkare av oppositionstesen befinner sig i ena lägret av ett delat forskningsfält. Det andra lägret menar snarare att situationen inte är så allvarlig som Mair med fler hävdar. Då ingen tidigare studie undersökt förekomsten av opposition i den svenska EU-politiken på regional och lokal nivå bidrar den här uppsatsen med att utöka forskningsfältet. Materialet i uppsatsen utgörs av svenska regionala och lokala aktörers remissvar till Europeiska Kommissionens öppna samråd. Resultatet av studien visar att opposition visst förekommer på regional och lokal nivå. I motsats till vad tesen om ett oppositionsunderskott säger, nämligen att mest opposition ska riktas mot EU som politiskt system, förekommer det istället mest opposition mot innehållet i EU-politiken. Sett till förekomsten av opposition mellan olika politikområden visar undersökningen att politikområden där EU-rätten har större påverkan på Sveriges regioner, landsting och kommuner erhåller mer stöd än politikområden med mindre påverkan. Slutligen har uppsatsen undersökt skillnader mellan aktörerna som förekommer i populationen. Resultatet visar att regioner, landsting och kommuner med en mindre befolkningsmängd sett till alla Sveriges regioner, landsting och kommuner ger uttryck för mer stöd än opposition till EU:s föreslagna politik. Det är ett resultat som skiljer sig från tidigare forskning om att personer bosatta på landsbygden är mer EU-skeptiska än personer bosatta i städer (Berg 2015, 13)