Physical activity and bipolar disorder

Bakgrund: Förekomsten av bipolär sjukdom uppskattas vara upp till 1,5 % av världens befolkning. Denna population drabbas i stor utsträckning av välfärdssjukdomar som metabolt syndrom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Idag är förstahandsbehandlingen vanligtvis stämningsstabiliserande psykofarmaka, sömnpreparat och antipsykotiska läkemedel. Syfte: Syftet var att beskriva fysisk aktivitet hos vuxna personer med bipolär sjukdom. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes på tio vetenskapliga artiklar som bearbetades genom textanalys. Resultat: Analysen resulterade i kategorierna: Hälsoeffekter av fysisk aktivitet, Erfarenheter av fysisk aktivitet och Motivation för fysisk aktivitet. Resultatet påvisade i första kategorin att regelbunden fysisk aktivitet minskade skoven av mani och depression. I andra kategorin framkom det att aktiviteter som föredrogs var rytmiska och monotona, såsom löpning, cykling, promenad eller simning. Tredje kategorin påvisade att en förtroendefull relation mellan patient och allmänsjuksköterskan var betydande vid depressiva perioder. Sjuksköterskan fungerade också som stöd för vardagsstrukturen och till att motivera till fysisk aktivitet. Slutsats: Fysisk aktivitet kan symtomlindra och förbättra den fysiska och psykiska hälsan. Fysisk aktivitet bör vara en självklar del i omvårdnadsarbetet och utbildning om dess effekt bör ges till både sjuksköterskestudenter och yrkesverksamma sjuksköterskor. Mer forskning behövs för att se hur fysisk aktivitet på sikt påverkar läkemedelsbehandling och samsjukligheten med välfärdssjukdomar.Background: The prevalence of bipolar disorder is estimated to be 1,5 % of the world's population and this patient group have a higher risk to be affected of welfare diseases such as metabolic syndrome, diabetic and cardiovascular diseases. The primary treatment of bipolar disorder are psychopharmacologic drugs. Aim: The aim of this study was to describe physical activity among adults with bipolar disorder. Result: Categories that appeared were: Health effects of physical activity, Experience of physical activity and Motivation for physical activity. First category showed that regularly performed physical activity reduced the episodes of mania and depression. Second category showed that preferred activities were of rhythmic and monotone nature like running, cycling, walking or swimming. Third category showed that a confiding relationship between the patient and their registered nurse were of importance during depressive episodes, functioned as support for daily routines and motivate for physical activity. Conclusion: Physical activity reduces symptoms and improve both physical and mental health. Physical activity should be a manifested treatment in nursing and education of its effect should be given to both nurse-students and registered nurses. More research is required about how physical activity affect treatment and the occurrence of welfare diseases in a long-term perspective