Viktrelaterade tillstånd och moral : En kvalitativ studie om Aftonbladets nyhetsrapportering om fetma och ätstörningar

Både fetma och ätstörningar klassificeras som viktrelaterade tillstånd som har förknippats med ökad risk för olika hälsoåkommor. En skillnad sinsemellan är dock statusen på de kroppar som respektive tillstånd associeras till, där övervikt stigmatiseras medan smalhet tvärtom idealiseras. Vidare är nyhetsmedia en institution i vårt samhälle som både eftersträvar objektivitet samt har en informerande funktion, och bör därmed idealt sätt inte reproducera ovanstående. Det är även i detta spänningsfält som denna uppsats tar avstamp, mer specifikt genom att undersöka hur fetma och ätstörningar representeras i totalt 8 artiklar från online-versionen av Aftonbladet. Frågeställningarna är mer specifikt ”Hur konstrueras fetma och ätstörningar i 8 artiklar från Aftonbladet” samt ”Vilka värderingar går att utläsa om människor med tillstånden i artiklarna?”. Dessa besvaras med hjälp av framing som teoretiskt verktyg - där ett särskilt fokus placeras på hur artiklarna inramar tillstånden i relation till ansvar, närhet och moral - samt kritisk diskursanalys som metod, vilket möjliggör ett maktperspektiv i analysen. Efter avslutad analys har även svar på dessa frågor utkristalliserats. Resultatet påvisar hur fetma och ätstörningar på flera sätt konstrueras på motsatt sätt i de undersökta artiklarna, där konstruktionen av fetma upprättar en distans till enskilda individer och erbjuder en huvudsaklig medicinsk läsning av tillståndet, medan ätstörningar tvärtom etablerar en närhet till specifika personer, medan en distans till ätstörningar som sjukdom upprättas. Detta kommer även till uttryck i de värderingar som går att utläsa i artiklarna, där det uttrycks negativa värderingar om människor med fetma, medan ätstörningar istället associeras med nästintill positiva värderingar. Sammantaget kan en säga att artiklarna om fetma skapar en negativ bild av både tillståndet och människor med tillståndet, medan artiklarna om ätstörningar istället skapar empati för enskilda personer, men däremot förringar allvarligheten i den faktiska sjukdomen