Ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn med smärta : Möjligheter och svårigheter

Bristande kognitiv förmåga eller ordförråd kan medföra svårigheter för barnet att kunna berätta om sin smärta och sålunda göra smärtan svåridentifierad. Barnet använder sig av lek och sömn för att hantera sin smärta vilket kan göra att smärtan inte uppmärksammas i mötet med ambulanssjukvården. All personal som vårdar barnet behöver ha kunskap att bemöta de fysiska och psykiska behov som föreligger. Smärta är en vanlig orsak till att barnet drabbas av ett sjukdomslidande och vårdlidande i samband med sjukdom och behandling. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn med smärta. En kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades och semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor som var anställda inom ambulanssjukvården. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjutexterna. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan lyssnar in barnets smärta genom att observera dess beteende och vitala funktioner samt genom att vara lyhörd inför barnet och föräldrarna. Vårdandet ger upphov till ett känslomässigt engagemang men även till en misstro. Det råder en bristande kompetens och vårdande färdighet vad gäller barn med smärta och ambulanssjuksköterskan finner det emellanåt svårt att uppnå en tillfredsställande kommunikation. Däremot upplevs personlig erfarenhet av barn underlätta vårdandet av det smärtpåverkade barnet. Då barnet kan drabbas av smärta till följd av trauma, skada, medicinsk och kirurgisk behandling kan det vara av värde att ambulanssjuksköterskan får tillägna sig kunskaper inom området dels genom utbildning och dels genom att få hospitera inom barnsjukvården.Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvår