Påverkas regionala arbetsmarknader olika beroende på graden av en dominerande industri vid plötslig ekonomisk recession? -Fallstudie av tre norska regioner-

Länder och regioner, där näringslivet koncentrerats kring ett fåtal industrier eller naturtillgångar är ofta sämre rustade inför plötsliga ekonomiska förändringar, vilket kan leda till förlängd arbetslöshet då nya jobbalternativ är begränsade. Arbetsmarknaden utgör i sig en avgörande faktor för ett lands ekonomiska och välståndsmässiga förutsättningar. En regional arbetsmarknad i obalans kan i det längre perspektivet leda till migration till andra regioner och länder, ökade missmatchnings- och hysteresiseffekter och belastning på människors socioekonomiska livskvalité, vilket på sikt kan urholka en regional ekonomi. Studien har koncentrerat sig på arbetsmarknadseffekter i samband med plötslig ekonomisk recession för regioner med olika grad av industriberoende. Viktiga områden att undersöka har varit befolknings- sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer, ålders- och könsfördelning, nationell och internationell migration och missmatchnings- och hysteresiseffekter. Den norska oljeindustriregionen Rogaland har i större utsträckning än övriga studerade regioner, varit beroende av en industri och därför drabbats hårdare, i samband med den plötsliga oljeprischocken 2014. Näringslivet har saknat den bredd som möjliggjort alternativa sysselsättningsmöjligheter för befolkningen utanför oljesektorn. Problem som då dykt upp har handlat om hur kärnan i en regions ekonomi, dess befolkning och arbetskraft, tillsammans med näringslivet, dränerats på värdefullt humankapital. Som en trolig följd av oljeprisfallet 2014 har studien, beträffande Rogaland, visat på utplanande befolkningstillväxt orsakad av negativ inhemsk migration och minskande internationell nettomigration, sjunkande tillgång till regional arbetskraft och ökad arbetslöshet, varav långtidsarbetslösheten och sysselsättningsgraden kan ha permanentats på en oroväckande nivå. Missmatchnings- och hysteresiseffekter, som kan ha påverkat arbetslöshetsnivån för olika regioner, har analyserats utifrån officiell statistik, varvid resultaten har stött antagandet om att effekterna troligtvis förekommit. Av studien framgår också att männen drabbats hårdare än kvinnor. Ett allvarligt inslag i krisens tecken ha varit att aktiviteten beträffande den negativa migrationen till andra regioner dominerats av ungdomar, vilka också svarat för den kraftigaste sysselsättningsminskningen i kombination med högst arbetslöshetsnivå. Denna utveckling är oroväckande för regionen och kräver sannolikt riktade samhällsinsatser, för att undvika demografiska förändringar, som ser en växande äldre befolkningsutveckling på bekostnad av en yngre. Min hypotes om att Rogaland, med störst oljeindustriberoende jämförd med övriga studerade regioner Hordaland och Akershus utgjort den mest sårbara, har till fullo besannats, samtidigt som Akershus knappt påverkats alls av recessionen. 3 Utifrån de resultat studien uppvisat, vilka bygger på officiell norsk statistik som jämförts med olika variabler enligt ovan, kan den viktiga slutsatsen dras att kärnan i en regions attraktions- och överlevnadskraft, inte sällan dess arbetsmarknad, tappar styrfart i större utsträckning om tidiga samhällsinsatser mot sårbarhet inte vidtagits i tillräcklig grad. Åtgärder att mildra plötsliga negativa socioekonomiska effekter kan, som uppenbarligen Akershusregionen tillämpat, innebära medveten långsiktig uppbyggnad av ett varierat näringsliv, där beroendegraden av ett fåtal industrigrenar måste undvikas. Faran för en region, likt Rogaland, som tydligt uppvisar en negativ befolknings- och sysselsättningstrend kan, om insatser uteblir, halka efter i den ekonomiska utvecklingen och etablera en permanent lägre utvecklingsnivå än tidigare