Hur kan akademi organisera samverkan för tillväxt? : Deliberativ Organiserad Samverkan, DOS, en ny styrningsmodell

Within research and education policies of later decades, a clear trend can be seen in expanded attempts to stimulate growth-concentrated cooperation between government, academia and industry. With economic financing, channelled to academia through different kinds of research and development councils, follows a responsibility to operationally organize the actors' cooperation. This task is rather complex. The cooperative process is expected to be equal, provided that the participating actors have different professional identities, belong to different organizations, have different values and ideas of norms, and satisfy different interests. With present research and education policies, follows the idea of academia acting as a potential growth engine that should be directly used to develop society's innovation system, production system and markets. In connection with this, discussions regarding academic capitalism, commercialisation of research results, incubation processes, etc., are being conducted. The traditional role of academia as a research university has also been complemented by the roles of organizer for growth-concentrated cooperation and entrepreneur.Pursuing independent research, being an organizer for similar cooperation, and satisfying their personal interests all at the same time is contradictory. A way for academia to prevent their own interests from getting out of hand during cooperation is to avoid all forms of external management, and instead focus on stimulating the participating actors to evaluate, develop and manage their cooperation themselves. Conventional education, research and project models are developed for purposes other than this. Desipte this, their usage with the cooperative task is rather widespred. For cooperative actors to understand and handle their activities in an aware, collective and flexible manner, they need to use some form of management model that allows for communicative coordination, evaluation and development of organizational action. As an alternative to those conventional models, a new management model has been developed in this thesis, called Deliberative Organized Cooperation, DOC. The model is developed with inspiration from deliberative theory. Simply put, the actors' cooperation is expected to occur through repeated dialectic movements between deliberative phases (management process), where actors produce valid action alternatives and legitimate interpersonal and systematic relations, and systematic phases (operational activities), where the actors transform the gained validity and legitimacy in systematic action and resulting factuality. While the deliberative phase corresponds to evaluation and development orientated logic with open rationality conditions, the systematic phase corresponds to production orientated logic with closed rationality conditions.The primary empirical results of the thesis are collected from activities that have been driven or are driven within or closely connected to two competence centres located at Luleå Univeristy of Technology. The first competence centre, the Polhem Laboratory, is presently being phased out and replaced by the Faste Laboratory. Both operations can be described with help from the Triple Helix model. Simply stated, the government contributes with direct economic funding for R&D as well as the overall rules of the game regarding the actors' cooperation, the industry with supplementary economic funding and direct turnover of the developed knowledge. The economic funding also goes to academia with an organizing of the cooperation process, knowledge development and commercialisation of interesting spin-off knowledge. An essential element in the operations of the Polhem and Faste Laboratories constitutes the so-called Sirius Project, an industrially oriented product development project conducted by fourth year students in the mechanical engineering program. This project is primarily conducted in cooperation between academia and large companies. Closely connected to this activity, Arena innovative technology and business, organizes multi-science undergraduate studies. An important part of this education is to cooperate in so-called greenhouse projects. Here, students from various study years and majors, meets researchers/teachers from different subject fields, and actors from different companies and development firms. The over-all aim of the projects is to stimulate entrepreneurship and starting of new robust companies. DOC comprises an attempt to solve management problem identified in connection to the above activities.The activities have been investigated through participating observations. Individual events have been worked upon and weaved together into a cohesive and anonymous scenario that is told by giving voices to a variety of the participating actors. In the theoretically oriented chapter of the thesis, events are problematised from the scenario through analytical and pragmatic reflections. With help of these reflections, the DOC model is successively built up.Inom senare decenniers forsknings- och utbildningspolitik kan man se en tydlig trend mot utvidgade försök till stimulans av tillväxtinriktad samverkan mellan stat, lärosäte och näringsliv. Via forsknings- och utvecklingsråd kanaliseras ekonomiska medel till lärosäten som organiserar aktörernas samverkan operativt. Lärosätenas uppgift är komplex. Samverkansprocessen förväntas vara jämlik, tillåta att deltagande aktörer har olika yrkesidentitet, tillhör olika organisationer, har olika värderingar och normuppfattningar, samt tillfredställer olika intressen. Med nuvarande forsknings- och utbildningspolitik följer dessutom idén om lärosäten som potentiella tillväxtmotorer, som bör användas på ett direkt sätt för att utveckla samhällets innovationssystem, produktionssystem och marknader. I samband med detta förs det diskussioner om akademisk kapitalism, kommersialisering av forskningsresultat, processer för inkubation etc. Lärosätenas traditionella roll som forskningsuniversitet har alltså kompletterats av rollen som organisatör av tillväxtinriktad samverkan samt rollen som entreprenör. Att på samma gång bedriva oberoende forskning, stå som organisatör för jämlik samverkan samt tillfredställa egna intressen, är motstridigt. Ett sätt för lärosäten att förhindra att deras egenintresse tar överhand vid samverkan, är att undvika alla former av yttre styrning, och istället inrikta sig mot att stimulera deltagande aktörer att själva utvärdera, utveckla och styra sin samverkan. Konventionella utbildnings-, forsknings- och projektmodeller är utvecklade för andra ändamål än detta. Trots det tycks deras användning i samband med lärosätens samverkansuppgift vara väl utbredd. För att samverkande aktörer ska kunna förstå och hantera sin verksamhet på ett medvetet, kollektivt och flexibelt sätt, behöver de nyttja någon form av styrningsmodell som tillåter kommunikativ samordning, utvärdering och utveckling av organisatorisk handling. Som alternativ till de konventionella modellerna utvecklas i denna avhandling en ny styrningsmodell, kallad Deliberativ Organiserad Samverkan, DOS. Modellen är utvecklad med inspiration från deliberativ teoribildning. Något förenklat förväntas aktörernas samverkan ske genom upprepade dialektiska rörelser mellan deliberativ fas (styrningsprocess), i vilken aktörerna producerar giltiga handlingsalternativ och legitima interpersonella och systemiska relationer, och systemisk fas (operativ verksamhet), i vilken aktörerna omvandlar vunnen giltighet och legitimitet i systemisk handling och resulterande fakticitet. Medan den deliberativa fasen svarar mot en utvärderings- och utvecklingslogik med öppna rationalitetsvillkor, svarar den systemiska fasen mot en produktionslogik med låsta rationalitetsvillkor. Avhandlingens huvudsakliga empiri är hämtad från verksamhet som bedrivits/bedrivs inom eller i nära anslutning till två kompetenscentra lokaliserade till Luleå tekniska universitet. Det första kompetenscentrat, Polhemslaboratoriet, håller för närvarande på att fasats ut och ersättas av Fastelaboratoriet. Gemensamt för bägge verksamheterna är att de kan beskrivas med hjälp av modellen för Triple Helix. Något förenklat innebär det att staten bidrar med riktade ekonomiska medel för FoU samt övergripande spelregler för aktörernas samverkan, näringslivet med kompletterande ekonomiska medel och direkt omsättning av utvecklad kunskap, samt lärosätet med organisering av samverkans¬process, kunskapsutveckling samt kommersialisering av intressant spin-off-kunskap. Ett väsentligt inslag i Polhems- och Fastelaboratoriets verksamheter utgörs av så kallade Siriusprojekt, industriellt orienterade produktutvecklingsprojekt som genomförts av studenter som läser fjärde året vid Maskintekniskt civilingenjörsprogram. Dessa projekt genomförs huvudsakligen i samverkan mellan lärosäte och storföretag. I nära anslutning till denna verksamhet organiserar Arena innovativ teknik och företagande, en mångvetenskaplig grundutbildning, så kallade drivhusprojekt. I dessa projekt möts studenter från olika årskurser och studieinriktningar, forskare/lärare från olika ämnesområden, aktörer från olika företag och utvecklingsbolag. Syftet med projekten är att stimulera entreprenörskap och nyföretagande. DOS utgör ett försök till lösning på styrningsproblem som identifierats i anslutning till ovanstående verksamheter. Verksamheterna har undersökts genom deltagande observation. Enskilda händelser har bearbetats och vävts samman till ett sammanhängande anonymiserat scenario som är berättat med utgångspunkt i olika aktörsperspektiv. I avhandlingens teoretiskt orienterade kapitel problematiseras situationer ur scenariot genom analytiska och pragmatiska reflektioner. Med hjälp av reflektionerna byggs successivt DOS-modellen upp.Godkänd; 2006; 20070315 (evan)