Overcoming inertia to sustainable stormwater management practice

In Sweden, there is a growing receptivity for change to more sustainable stormwater practices using green infrastructure approaches. Unlike piped drainage systems they can have multiple benefits in use including flood control, pollutant removal and can add to the quality of urban space supporting green infrastructure through irrigation and providing cooling and an additional water source for supply. However, the change towards non-piped systems is facing many challenges: the tradition of using piped systems; a dominant environmental-technical discourse; lack of legislative, public, political and organisational support and lack of contextual conditions, all of which complicate and hinder the integration of sustainable stormwater management into planning and practice. These challenges, amongst others, are discussed in this thesis which is based on a practical approach and a change perspective. In Sweden as in many other countries, the so far only modest progress towards sustainable stormwater management requires understanding and an explanation as to how better to integrate and implement sustainable stormwater management goals into planning and practice, accelerating the change process. The main research question concerns the possibilities for influencing a shift from traditional management using pipes to one which adopts a more sustainable approach to stormwater management. The study has investigated Swedish municipal officials’ experiences in stormwater planning and practice; focusing on pathways to overcome inertia to the uptake of more sustainable practices. The empirical material is based on two studies: an in-depth interview supplemented with an online questionnaire responded to by 227 from the 290 municipalities in Sweden. Increased knowledge about how to overcome change inertia has been developed by exploring aspects of urban stormwater management: the historical construction of the piped system; the urban stormwater planning process; the concept of sustainable development; a transition approach; receptivity and receptive contexts for action. These linked studies and analyses are presented in five papers. A combination of key theoretical perspectives and methods, combined with relevant stormwater management literature has been used in the interpretation of the empirical findings.The study has identified visions and supportive processes as key change conditions in the contextual situation in which the professionals have to work. Linked to these findings, a comprehensive framework with two complementary receptivity theories focusing collectively on individual or organisational receptivity and receptive contexts for change (action) is proposed. The results from this research show that the sustainable stormwater development process in Sweden continues to emerge slowly and its’ continuing development lies somewhere between increased receptivity and increased innovation in practice. This study has shown that there is no ideal pathway towards change or any particularly strong signs of mainstreaming of sustainable stormwater practice in Sweden. Rather, a variety of alternatives are practiced in various municipalities where the change agenda is neither fixed nor clearly defined. Such flexibility may be useful in order to avoid ‘lock-in’ to fixed paradigms of practice as has happened in the past when urban water systems were originally designed and constructed. A key result from this research is that change implies a constant balancing and rebalancing between committed professional perspectives and an ability to innovate to attain a goal that is expected to be more sustainable. For a continuation of the change processes towards more sustainable stormwater management systems, at a national and international scale, the contextual conditions from where a change has the potential to emerge have to be acknowledged and realized. The best strategy to overcome inertia and support the professionals’ openness and action for change is to identify and create receptive contexts that give possibilities from which sustainable stormwater management practices can emerge.Det finns en öppenhet i Sverige för en förändring av dagvattenhantering i riktning mot hållbara system och användande av en grön infrastruktur. En grön infrastruktur har flera fördelar, som att hantera översvämningar och föroreningar samt ger ökade upplevelser och kvalitéer i stadsmiljön med parker och grönområden. En förändring till en mer hållbar dagvattenhantering innebär att många olika utmaningar måste hanteras; det traditionella dagvattensystemet (med ledningar), brist på politiskt och organisatoriskt stöd och avsaknad av stöd från allmänheten. Alla dessa förhållanden hindrar integreringen av en hållbar dagvattenhantering i stadsplanering och praktik. Dessa utmaningar, bland många andra, diskuteras i denna avhandling med syftet att förstå hur man kan öka användningen av hållbara dagvattensystem. I Sverige, liksom i många andra länder, kräver de hittills blygsamma framstegen i förändringsprocessen mot hållbara system en förklaring för bättre integrera en hållbar dagvattenhantering i praktiken. Den viktigaste forskningsfrågan handlar om att hitta vägar för att påverka förändringen från traditionell hantering (med ledningar) till en mer hållbar dagvattenhantering. Detta har uppnåtts genom studier av svenska kommuners erfarenheter av praktiken. Det empiriska materialet är baserat på två studier: en fördjupad intervjustudie som är kompletterad med en enkätstudie, vilken besvarades av 227 av totalt 290 kommuner i Sverige. En ökad kunskap om hur man kan övervinna förändringströgheten har utvecklats genom att utforska vissa aspekter av stadens dagvattenhantering. Exempel på detta är den historiska konstruktionen av traditionella dagvattensystem, dagvatten i stadsplanering, begreppet hållbar utveckling, en förändringsstrategi och kontexter som stödjer en förändring. Dessa sammanhängande studier och analyser presenteras i fem artiklar. Föreliggande arbete har identifierat visioner och stödjande processer som viktiga förändringsvillkor i de sammanhang där kommunala tjänstemän arbetar med stadens dagvatten. Baserat på resultaten föreslås ett övergripande ramverk med två kompletterande teorier om förändring med fokus på individuell/organisatorisk receptivitet och receptiva kontexter för förändring. Resultaten visar att utvecklingen mot en hållbar dagvattenhantering i Sverige går långsamt framåt och att utvecklingen kan påverkas av stödjande organisatoriska kontexter. Denna studie pekar på att det inte finns någon ideal väg mot förändring eller några särskilt starka tecken på någon förhärskande riktning för hållbar dagvattenpraktik i Sverige. Snarare praktiseras ett antal olika alternativ i olika kommuner, där målet för förändring varken är fast eller klart definierad. Sådan flexibilitet kan vara användbar för att undvika låsta paradigm som tidigare inträffade när urbana vattensystem ursprungligen utformades och konstruerades. Ett viktigt resultat till följd av denna forskning är att förändring innebär en ständig balansgång och omfördelning mellan engagerade personers perspektiv och en förmåga att experimentera för att uppnå ett mål som förväntas bli mer hållbart. För en fortsatt förändring mot förväntade hållbara dagvattensystem, både nationellt och internationellt, måste de kontextuella villkoren varifrån förändringsprocessen kan ta fart uppmärksammas. Den bästa strategin för att övervinna trögheten/motståndet och stödja de yrkesverksammas öppenhet för en förändrad praktik är att identifiera och skapa receptiva kontexter som ger möjligheter till att realisera en hållbar dagvattenhantering