Samdistribution av gods i glesbygd : kartläggning av godstransporter till och från Pajala kommun samt diskussion om faktorer som påverkar eller påverkas av samdistribution

Det är skillnad i att transportera gods till tätort och till glesbygd. Lastbilar som skall transportera gods till tätorter är oftast fullastade med gods då många företag som beställer gods är stora och omsätter en stor mängd gods. Detta innebär att leverantörer och transportörer transporterar gods dagligen till företagen i de större tätorterna. De flesta företag i glesbygden är små, i många fall enmansföretag. De förbrukar inte lika mycket gods som företagen i tätorterna. Denna studie visar att det är olönsamt för varje enskild leverantör och transportör att dagligen transportera gods till och från företagen i glesbygden. Detta då endast en liten mängd gods skulle finnas i lastbilen. Det skulle kosta mycket, dels för företaget i glesbygden, dels för leverantören som transporterar godset. Studien tyder på att företagen i glesbygden får gods en till två gånger per vecka. Detta innebär att företag i glesbygd inte har möjlighet att själv välja när exakt de vill skicka och/eller ta emot gods. Centrala avtal styr ofta vem som transporterar gods till företagen samt hur ofta godset skall transporteras till orten. Företagen i glesbygden upplever detta som ett problem. De önskar mer frekventa godsleveranser. Andra skillnader mellan tätort och glesbygd är avstånden mellan företag och leverantör, utrymme för lastning och lossning av gods samt andelen tung trafik. I glesbygden är avstånden långa mellan företag och leverantörer. Det finns gott om utrymme för lastning och lossning. Syftet med studien är att finna kunskap om det finns ett behov av samdistribution, om samdistribution är möjligt i glesbygden samt fördelar och nackdelar med samdistribution. Genom att studera företag i glesbygden samt leverantörer och transportörer som transporterar gods till och från glesbygden ökar förståelsen samt kunskapen om var brister och möjligheter finns. En pilotstudie om samdistribution är utförd i Piteå kommun. Denna studie visar att det är lönsamt ur ekonomiska och miljömässiga aspekter att samdistribuera livsmedel till kommunala mottagare som skolor och äldreboende. De positiva resultaten från Piteåprojektet bidrog till fortsatta studier om samdistribution. Fortsättningen har resulterat i denna rapport som främst är en kartläggning av företag i Pajala kommun samt av leverantörer och transportörer som levererar gods till och från Pajala. För att erhålla information om samdistribution i Pajala har en enkätundersökning genomförts. Syftet med enkätundersökningen var bland annat att få kunskap om vad företag i Pajala samt vad leverantörerna och transportörerna som transporterar gods till och från Pajala vet om samdistribution och vad samdistribution skulle innebära för dem. Ett annat syfte var att få kunskap om vilka företag, leverantörer och transportörer som finns samt vilka typer av gods som transporteras. Denna kunskap är viktig om samdistribution skall bli verklighet. Allt gods kan inte transporteras tillsammans på grund av regler och lagar, till exempel Livsmedelslagen. Både pilotstudien i Piteå och kartläggningen i Pajala visar att samdistribution kan bli lönsamt och är genomförbart. Godstransporterna blir billigare. Det blir färre fordon längs vägarna, vilket bidrar till minskade miljöutsläpp. Dock måste någon form av samdistributionscentral upprättas, vilket är en stor investering. Några företag, leverantörer och transportörer samdistribuerar redan, andra vet inte vad samdistribution innebär. Företag som har sin verksamhet i norra Sveriges glesbygd kan söka stöd och bidrag för sin verksamhet. Storleken på stödet eller bidraget som kan sökas är beroende på typ av gods som transporteras, avståndet som godset transporteras samt vilken del av landet som godset skall transporteras till och/eller från. I framtiden torde samdistribution vara nödvändigt och enda lösningen för att företag, leverantörer och transportörer kostnadsmässigt skall kunna upprätthålla en tillfredsställande service i glesbygden. Samdistribution är kanske enda lösningen för att företagen skall ha möjlighet att få olika stöd och bidrag.Godkänd; 2002; 20061117 (ysko)