Låt hjärnan vara med! : Ett arbete om vikten av koncentration vid övning och framförande

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur jag med hjälp av den kognitiva neurovetenskapens forskning om hjärnans koncentrations- och uppmärksamhetsförmåga, kan förbättra och effektivisera min instudering och framförandet som pianist av tre verk med tre skilda speltekniska krav från tre olika tidsepoker. Jag har strävat efter att hitta metoder för att kontrollera min koncentration och uppmärksamhet bättre vid övning och framförande. Vidare vill jag genom bredden av repertoaren, skapa en mall som kan hjälpa mig och framtida musiker förbättra spelet genom kontrollerad koncentration vid övning och framförande. I det här arbetet har jag valt tre verk som är skrivna av kompositörerna J.S. Bach, W. A Mozart och F. Chopin. Verken är Preludium och fuga i Bess-dur BWV 866, Sonat nr 4 i Ess-dur och Ballade nr 3 i Ass-dur. Dessa är verk som pianister vid ett eller annat tillfälle spelar och tacklar de eviga svårigheterna som är att behärska polyfonin, artikulationen och flexibiliteten i sitt spel. Jag har skrivit om arbetsminnet roll för koncentrationen och inspirerats och strävat efter att hitta en mall för att kontrollera min koncentration och applicera mallen på verkens svårigheter och vad min lärare föreslagit att jag förbättrar i mitt spel. Mitt arbete har resulterat i att jag utifrån en mall på olika sätt har applicerat forskningen om hjärnans arbetsminne och dess roll för koncentrationen till att hjälpa mig i musicerandet, hur mallen har sett ut för att kontrollera koncentrationen, hur jag har applicerat och arbetat utifrån den i min instudering och framförande och därigenom har kunnat förbättra mitt spel.