Kontroll och uppföljning av askvägar : Kommunikation och acceptans

Stabilisering av obundna lager i vägöverbyggnader är en tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt lovande teknik. Det saknas en svensk vägledning för metoderna stabilisering av terrass och stabilisering av obundet lager, vilket leder till att tekniken används sparsamt. Metoden bedöms trots detta ha stor potential i och med att bärigheten är en allt viktigare fråga. Stabilisering med cement, kalk och Merit, som används traditionellt som bindemedel, är en förhållandevis dyr metod. Goda geotekniska egenskaper och lägre bindemedelskostnad är de största incitamenten till att använda flygaska som bindemedelkomponent. En viktig drivkraft hos producenter av flygaska är att hitta avsättning för stora volymer. Flygaska nyttjas främst som lager (monolit) och vid stabilisering av bär-/ förstärkningslager på industriytor och grusvägar. Kunskapen om de stabiliserade lagrens beständighet är begränsad till en förhållandevis korta tid. Projektets mål var att visa vad som bör mätas/redovisas för att visa att ett stabiliserat lager i en vägkonstruktion ger högre bärighet och längre livslängd. Målet var att ge stöd för att använda tekniken att stabilisera obundna lager och för att nyttja flygaskor som bindemedel. Målgruppen var nyckelaktörer som väghållare, utförare och miljömyndigheter. Inom projektets ramar har erfarenheter från fyra pilotprojekt, Rv90, Hallstavik, Lungviksverket, och Dåvamyrans industripark, summerats vad gäller bärförmåga och/eller miljötekniska egenskaper. Det genomfördes också en intervjustudie med nyckelaktörer för att utreda möjligheter och hinder för stabilisering med flygaska som bindemedel. Projektets resultat visar att de projekt som genomförts under senare tid med flygaskor som bindemedel har utförts enligt befintlig vägledning för ”Flygaska i mark och vägbyggnad”. Intervjuresultatet visar samtidigt att byggkontroll är ett viktigt instrument för att erhålla god vägkvalitet. Packningskontroll och kontroll av vattenkvot eller TS-halt är viktiga parametrar för att säkra vägens bärförmåga och goda tjälegenskaper. Det saknas en svensk vägledning för stabilisering av terrass och obundna lager, vilket lyftes som ett hinder för användning av flygaska som bindemedel. Exempelvis visar erfarenheter från vägsträckan utanför Hallstavik att det stabiliserade obundna lagret är ett tätt material. Grundvattenprover som togs i grundvattenrör installerade i vägdikesområdet längs provsträckan indikerar att halterna av metaller ligger på samma nivå eller under de halter som har uppmätts i referenspunkten. Besiktning av vägens tillstånd hösten 2009 visade att den stabiliserade sträckan håller god kvalitet, medan referenssträckan är i behov av åtgärd på grund av potthål etc. Resultaten från Lungviksverket visar att infiltrerat vatten med hög organiskt innehåll kan leda till utlakning av bl.a. As från flygaskan. En sammanställning av detta arbete pekar på att det finns ett stort behov av att objekt ska dokumenteras från planering till drift. Flera demonstrationsprojekt behövs för att styrka olika oberoende aktörers erfarenheter vad gäller livslängd, ekonomi, miljö, drift och underhållskostnader. Ett av problemen idag är att en sådan sammanhållen empiri saknas. Viktiga kontrollparametrar som bör kopplas till vägens livslängd är tillståndsbedömning, mätning av ytans jämnhet, spårbildning, beläggningsskador och vägens bärighet. Projektets resultat och intervjuerna indikerar flygaskans positiva långtidsegenskaper som konstruktionsmaterial i väg. Fältarbetena i Lungviken och Dåvamyrans industripark som utfördes inom ramen för detta projekt följde vägledningen för ”Flygaska i mark och vägbyggnad”, vilket bidrog till att sprida informationen om metodiken hos aktörer, som väghållare, vägtekniker, geotekniker, askleverantörer och miljömyndigheter.<p>Upprättat; 2011; 20111220 (tomede)