Thermo-Oxidative Degradation of High Temperature Polyimide Composites : Characterization and Modeling of Composites Affected by an Extreme Environment

Carbon fiber (CF) 8-harness satin weave, T650/Neximid system of [(+45/-45)/(0/90)]2S and [(0/90)]4S layup was manufactured using resin transfer molding (RTM). The material was cut into 3-point bending specimens and treated for 24 hours in a burn oven at T=(320,350,375,400,450 & 500)°C. The material was tested according to ASTM E1640-13 using dynamic mechanical thermal analysis (DMTA). Un-treated material showed Tg levels of 384°C and 392°C for the respective layups. It was found that pre-Tg treatment between 320-375°C affected this material parameter up to similar levels as previous studies of post Tg exposure for 2h to ~420°C [4]. Subjecting the material for post-Tg exposure at 400°C showed a rapid change up to ~480°C for [(0/90)]4S laminate. Indications that this resin system could reach levels above 500°C was found for [(+45/-45)/(0/90)]2S layup. However, one of these specimens were unfit for testing. DMTA tested material for 400°C showed indications of degradation, found by a broadening of the tan delta peak. This can be put in relation to epoxy where a similar behavior appear after 24h exposure at 150°C. Furthermore, it was showed that poor quality laminate, elevated mass loss at this temperature. When the material was subjected to as high temperatures as 450°C only remaining fibers were found. At 500°C these were almost fully oxidized. 400°C data was predicted by the use of activation energy along with TG extrapolation. It was possible to show that ~1/8 out of this 8-layered structure, (½ of each surface layer), was degraded after 400°C exposure for 24h, resulting in diffusion limited oxidation (DLO). Last but not least, DLO assumptions was used to predict the storage modulus change for thermo-oxidative degradation of 400°C samples with Classic Laminate Theory (CLT). A ~4% stiffness decrease was predicted by this method. The drop is regarded as a loss in tensile stiffness of the outer damaged layer. This was compared by 3-point bending DMTA data showing a ~7% decrease. This model could thus be regarded as a contributing factor for the stiffness decrease of this complex degradation process. Kolfiber, 8-harness satin väv, T650/NEXIMID system med [(+45/-45)/(0/90)]2S och [(0/90)]4S orientering, tillverkades via RTM. Från materialet tillverkades 3-punkts böjprover. Dessa behandlades i 24 timmar vid T=(320, 350, 375, 400, 450 & 500)°C, i en brännugn. Materialet testades i enighet med ASTM E1640-13 via DMTA. Obehandlat material visade Tg nivåer av 384°C och 392°C för de respektive uppläggningarna. Pre-Tg exponering, vid 320-375°C, påverkade Tg upp till liknande nivåer som tidigare studier, (post-Tg 2h), ~420°C [4]. När materialet utsätts för post Tg exponering under 24 timmar vid 400°C kunde man se en snabb förändring av Tg, upp till ~480°C för [(0/90)]4S laminatet. Från [(+45/-45)/(0/90)]2S laminatet kunde man dessutom se indikationer på att nivån kunde nå över 500°C. Däremot var en av dessa prov inte kvalificerad för test efter behandlingen. DMTA testat material för 400°C visade indikationer av nedbrytning, via en breddning av piken för tan-delta kurvan. Det var dessutom möjligt att se att laminat av sämre kvalitet påverkade viktminskningen signifikant högre vid denna exponering. När material utsattes för så höga temperaturer som 450°C var endas fiber kvar efter test, vilket vid 500°C nästan var fullt nedbrutna. 400°C data förutspåddes via extrapolering av TG och Arrhenius beräkning. Beräkningen ledde till en övre gräns för nedbrytningen. Vidare var det möjligt att visa att ~1/8 av dessa 8-lager bröts ner efter 24 timmars exponering vid 400°C. Nedbrytningen motsvarar ½ av vartdera ytlager via diffusions begränsad oxidation (DLO). Sist men inte minst, kunskapen om DLO användes för att förutspå styvhetsförändringen vid termo-oxiderande nedbrytning med hjälp av klassisk laminat teori (CLT). DLO antogs resultera i en volymfraktionsförändring i det yttersta lagret. Detta implementerades i CLT där man kunde beräkna en ~4% styvhetsminskning via denna modell där det yttre skadade lagret har en reducerad dragstyvhet. Från testade böjprover i DMTA kunde man se en verklig ~7% styvhetsminskning för samma exponeringsvillkor. Modellen kan därmed ses som en bidragande del av denna komplexa nedbrytningsprocess