Modell för miljögeoteknisk bedömning av väg- och järnvägsbyggnadsmaterial : teori

Denna rapport "Teori" utgör en del i ett projekt med namnet "Modell för miljöteknisk bedömning av väg- och järnvägsbyggnadsmaterial" förkortat MGB. Projekt MGB syftar till att ta fram en enhetlig modell för användning i samband med mark- och anläggningsarbeten. Målsättningen med projektet är att utveckla en modell för implementering och användning av Banverket och Vägverket så att material och/eller tillämpningar som inte är acceptabla kan identifieras enkelt. Syfte med föreliggande rapport är att sammanfatta dagens kunskap och diskutera angreppssätt för utformning av en miljögeoteknisk modell för ban- och järnvägsbyggnadsmaterial och föreslå bedömningsgrunder. Bedömningsgrunder med projektets definition beskriver underlag för att ta ställning till om en påverkan, effekt eller konsekvens av ett materialval är acceptabelt eller ej. Denna rapport rekapitulerar först nuläget i projekt MGB. Därefter görs en sammanfattning av dagens kunskap avseende omgivnings- och användningsaspekter samt bedömningsgrunder. Sedan diskuteras angreppssätt utifrån miljöbalkens hänsynsregler och teori för modell. Diskussionen kring angreppssätt förs primärt med utgångspunkt från hur en verksamhetsutövare (som Vägverket och Banverket) kan ta ställning till de underlagsdata som inhämtats för bedömning, dvs det kan påvisas att ett materialval är acceptabelt eller ej. Avslutningsvis ges förslag på fortsatta arbeten. Modellen förväntas ge ett miljömässigt bedömningsunderlag för en ban- eller vägkonstruktion rörande dess miljötekniska egenskaper, påverkan, effekt på mark, vatten och luft samt konsekvens för människors hälsa och miljö. I projekt MGB, har i tidigare rapporter en rad olika aspekter, som aktualiseras vid ett materialval för en ban- eller vägkonstruktion, grupperats i Omgivnings- respektive Användningsaspekter. Det slutliga ställningstagandet baseras på en bedömningsgrund. Kunskapen om att ställa miljötekniska undersökningar på ett material i laboratorium i relation till vad som sker i fält är i allmänhet liten. Utformningen av en ban- eller vägkonstruktionen påverkar starkt den mängd vatten som kan perkolera genom konstruktionen och ge upphov till lakning av ämnen. För att uppnå en viss mängd perkolerande vatten kan 10 till 100 tals år skilja mellan en "öppen" och en "tät" konstruktion. För att göra en samlad bedömning av det faktaunderlag som beskrivs av omgivnings- respektive användningsaspekter finns idag ingen enhetlig modell med allmän acceptans. Antingen sker ingen bedömning alls, eller så används olika system med olika bedömningsgrunder:Absoluta bedömningsgrunder där till exempel vissa halter eller mängder av ämnen inte får överskridasRelativa bedömningsgrunder där man tar ställning till graden av en avvikelseExempel på absoluta bedömningsgrunder är Rikt- och gränsvärden, Normer för miljö- och hälsokvalitet och exempel på relativa bedömningsgrunder är Tillstånd, jämförvärden, BAT (Best Available Technology). För enbart att nyttja tillstånd och jämförvärden som bedömningsgrund behöver kunskapsbildningen utökas. Det innebär mer provtagning och att fler analyser kommer att erfordras. Används normer för hälsa och miljö, som till exempel dricksvatten- eller ytvattenkriterier kommer i många fall acceptabla halter hos väg- och järnvägsbyggnadsmaterial att upplevas som höga. Den slutliga bedömningsmodellen föreslås ta sin primära utgångspunkt i en bedömning av ett tillstånd följt av normer för miljö- och hälsa. Dessutom bör kriterier avseende återbruk, kvarlämning och deponering beaktas. Med detta som bas kommer olika typfall att kunna identifieras. Dessa kommer att underlätta bedömningen av material allt eftersom erfarenheten ökar. De olika omgivningarna och användningarna kommer att vara relaterade till specifika värden. Vi föreslår att dessa representeras av en gräns som ansluter till miljölagstiftningen, bland annat av begreppet "ringa föroreningsrisk" och / eller "utan risk för negativ miljöpåverkan". I de fall där förutsättningarna avviker från de som beskrivs av typfallen och tillhörande specifika värden, tillämpas projekt MGBs bedömningsmodell.. Modellen baseras på ett ingenjörsmässigt angreppssätt, där man i princip följer ämnen från dess källa i användningen och dess vidare transport i omgivningen till en recipient. Det beräknade resultatet jämförs sedan mot en kravspecifikation för att ta ställning till om en lösning (en platsspecifik kombination av användning och omgivning) med det valda materialet kan nyttjas. Före en bedömning av om ett material är aktuellt eller ej för en bedömning ska materialet passera ett "filter" Filtret ska sortera bort såväl direkt icke önskade, som mycket lämpliga material. I filtretr sorteras material som ej är aktuella att bedöma bort med hjälp av ett antal frågor. Därefter sker en karaktärisering av omgivningen respektive av användningen. Karakteriseringen av omgivningen sker med hjälp av fysikaliska parametrar såsom markanvändning, geologi, hydrologi, yt- och grundvattenkemi etc. Användningen karakteriseras i olika typer av väg- och järnvägskonstruktioner med beskrivning av lämpliga materialtekniska egenskaper och andra egenskaper. På grundval av karaktäriseringen kommer klassificeringar i olika typfall och acceptabla lösningar att kunna göras så bedömningar underlättas framgent. I den samlade bedömningen ställs den sammanställda informationen mot en kravspecifikation. Kravspecifikationen baseras på miljö- och hälsokrav tillsammans med bedömningsgrunder avseende återbruk, kvarlämning och deponering. Utifrån miljö- och hälsokrav klassificeras alternativen i kategorierna:- "inte ringa föroreningsrisk"- "ringa föroreningsrisk" - "utan risk för negativ miljöpåverkan"De alternativ som klassificerats som "utan risk för negativ miljöpåverkan" kan slutligen förordas. Finns det fler än ett alternativ som hamnar i denna kategori är det alternativet som fallit bäst ut i jämförelsen som bör väljas (bästa möjliga teknik). I det fall inget alternativ hamnar i denna klass måste alternativen förbättras och en ny bedömning påbörjas. En tänkbar form av förbättring kan vara att alternativet kompletteras med lämpliga skyddsåtgärder så att hela lösningen (alternativ + skyddsåtgärd) uppnår kravet "utan risk för negativ miljöpåverkan". En annan form av åtgärd kan vara att öka kunskapsnivån i det aktuella fallet och göra en mer objektsspecifik bedömning.Godkänd; 2003; 20070108 (mlk