Den rabbinska traditionen

Boken handlar om judisk bibeltolkning. Texter och textpraktiker är helt centrala för den rabbinska judendomen. Här undersöks grunderna för denna på en gång litterära, religiösa och hermeneutiska tradition samt den bakomliggande synen på uppenbarelsen. Frågan om den rabbinska kommentartraditionens legitimitet och auktoritet löper som en röd tråd genom boken. Hur förankrade det rabbinska etablissemanget sina utläggningar och tolkningar, som ibland bara verkar ha ett mycket vagt underlag i Bibeln och emellanåt markant skiljer sig från det kommenterade verket? Med vilken instans sökte man auktorisera sin tolkning? Och vad menade egentligen rabbinerna när de gjorde gällande att Torah är en evigt fruktbar företeelse, vars ord växer och förökar sig precis på samma sätt som en planta växer och förökar sig? I boken behandlas den rabbinska judendomens läsarpraktiker och läsarideologier, kampen om läroauktoritet och tolkningsföreträden, samt hur en religiös tradition (den rabbinska judendomen) och en social grupps (den rabbinska ”klassen”) samhälleliga hegemoni legitimeras genom just text, läsning, tolkning och undervisning. Men i en annan bemärkelse så behandlas vissa närmast allmängiltiga förhållningssätt till tillvaron, och några av de sätt på vilka människan genom förmedlingen av litteratur och religion skapat mening och format sina sociala och kulturella villkor. I sammanhanget ges också en introduktion till några av judendomens centrala verk, såsom Mishnah, Talmud, och Midrash