Förhandling, konsensus och regional utveckling : En diskursanalys om makten i en region

Med tiden har den regionala planeringen fått en mer tongivande roll inom den svenska planeringen. Bredare planerings- och utvecklingsfrågor på kommunal nivå kräver allt mer gränsöverskridande samarbeten och behoven att kunna söka en konsensus kring gemensamma utvecklingsintressen inom regionen blir allt tydligare. Landstingen/regionorganet, som har det formella ansvaret för den regionala planeringen, hamnar här i en central position att kunna sammanfläta de kommunala planerings- och utvecklingsfrågorna för att driva den regionala utvecklingen. Processen fram till en konsensus över regionens intressen saknar dock formella ramar och det blir i någon mening upp till regionorganet och kommunerna att konstruera processen. Givet detta visar statliga utredningar att förhandling är, och kan bli, ett allt mer vanligare inslag inom den regionala planeringen, och i juli 2014 tog förhandling som en ”legitim konsensusprocess” ett första avstamp genom vad vi idag kallar Sverigeförhandlingen. Men hur förhandlas en konsensus fram i en region där stora kommuner ställs mot små, där vissa går på knäna i utvecklingen medan andra frodas? En region är en pluralistisk geografi där kommunala intressen står mot varandra och olika delar av regionen har varierande synsätt på ”vad som är bäst” för den regionala utvecklingen. Ska förhandlingsprocessen konstrueras efter de kommunikativa idealen och likställa allas talan för att nå en konsensus på ett mer ”demokratiskt och rättvist sätt”? Eller konstrueras det efter mer pragmatiskt ideal där resultatorientering som ekonomisk vinning och konkurrens får prägla konsensusen? Hur processen konstrueras kan påverka konsensusen och i slutändan den regionala utvecklingen, och utan en formell ställning att påverka kommunernas planarbeten och ambitioner är det inte säkert att regionorganet kan kontrollera och säkerhetsställa utvecklingsriktningen i förhandlingen. Med utgångspunkt i detta har den här studien med hjälp av en diskursanalys, gjort en fallstudie på en regional förhandling med syfte att få en mer djupgående förståelse över makten inom den regionala utvecklingen. Valet av fall är Skånebilden, en framförhandlad konsensus över ett antal planerings- och utvecklingspunkter som var viktiga ”för hela Skåne” i Sverigeförhandlingen. Studien visar att bakom den framförhandlade konsensusen finns en process, präglad av makt, som (om)formar förhandlingsprocessen och konsensusen. Det tenderar att finnas en maktordning bland kommunerna i regionen som formas efter bland annat historien, epistemologier och ontologier, där makten ”döljs” i vad vi kallar ”sanningar”. Samtidigt får pragmatiska ideal genomsyra förhandlingsprocessen som tillsynes gynnar vissa kommuner i regionens maktordning mer än andra. Om förhandling ska bli en ”legitim konensusprocess” inom den regionala planeringen behöver därför maktperspektivet belysas och beaktas.