Mindre politik, mer teknik - Om nyliberal styrningsmentalitet och (o)jämställdhet i den svenska föräldraförsäkringen

Syftet med följande studie är att studera och analysera hur en nyliberal styrningsmentalitet formar policyutformning i en svensk kontext genom att studera policydokument som behandlar (o)jämställdhet i föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är en policy vilken sammankopplas med värden som utmärker en socialdemokratisk välfärdsstat, så som social välfärd, universalism och jämställdhet, värden som är motsatta en nyliberal politisk rationalitet. Studien syftar därmed till att analysera hur en nyliberal styrningsmentalitet uttrycks i en sådan kontext i en specifik policy. Studien tar avstamp från en förståelse för nyliberalism som en politisk rationalitet vilken opererar genom och inordnar sig olika diskurser i olika kontexter och formar politik enligt en logik hämtad från marknaden. Den övergripande frågeställningen som studien besvarar är; hur formas policyutformningen kring problemet (o)jämställdhet i föräldraförsäkringen genom en nyliberal styrningsmentalitet? Studiens analysverktyg byggs upp genom två feministiska idéinriktningar vilka kan förstås som olika representationer av diskurser vilka producerar olika kunskap om problemet och möjliga åtgärder. Dessa inriktningar är liberalfeminism och socialistisk radikalfeminism. Dessa två är också olika förenliga med en nyliberal politisk rationalitet. Studien genomförs genom kvalitativ textanalys och de utvalda policydokumenten studeras systematiskt genom det utarbetade analysverktyget. De huvudsakliga resultaten av studien är att en nyliberal styrningsmentalitet formar policyutformningen genom att ”tysta” politiken i resonemangen som rör problemet (o)jämställdhet och i högre grad fokusera tekniken i åtgärderna. Det innebär att jämställdhet definieras som ett ”självklart” begrepp och värde utan att diskutera vad som inryms i begreppet eller vidare definiera relationen mellan könen eller de konflikter som inryms i denna. Fokus i policydokumenten ligger också i högre grad vid tekniken i åtgärderna. Det innebär att större delen av resonemangen i policydokumenten ägnas åt att diskutera åtgärdernas utformning snarare än att motivera eller diskutera alternativa åtgärder. Sådana policykonstruktioner lägger därmed också sett större ansvar på individen att göra ”rätt” val oavsett förutsättningar och riskerar att stärka ojämna genusrelationer