Spelaraktivitet Ishockey : Hur påverkas spelaraktiviteten hos utespelare vid förändrad spelyta?

Sammanfattning Syfte och Frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur spelaraktiviteten påverkas av spelytans storlek under simulerade ishockeymatcher. Vilken yta genererade högsta spelaraktiviteten? Vilken yta genererade lägsta spelaraktiviteten? Metod 39 killar och 1 tjej i åldrarna 8, 10, 12 och 14 år från Djurgårdens ungdomslag deltog i studien. Under två tillfällen genomfördes studien vid Mälarhöjdens ishall. Testpersonerna randomiserades i varje årskull där 10 spelare från varje lag togs ut. Studiens design bestod av spel på hel, tredjedel, fjärdedel och en sjättedels plan. På respektive yta spelade varje årskull 5 mot 5, 4 mot 4 och 3 mot 3. Speltiden varade 60 sekunder med efterföljande 30 sekunders vila. Efter 5 minuters matchspel ändrades antalet spelare och vilan mellan var 3 minuter. När filmningen av respektive spelyta var avklarad så spolades isen mellan matcherna. Spelytornas ordningsföljd var randomiserad. Variablerna som utmättes var skott, passningar, mottagningar och tacklingar. Resultat Resultatet visade att vid spel på mindre yta så ökade spelaraktiviteten. Tre av fyra åldrar var mest aktiva under spelet på en tredjedels spelplan. En ålder var mest aktiv på en fjärdedels yta. Spelet på helplan visade minst aktivitet, detta gällde för samtliga åldersgrupper. Slutsats Slutsatsen av denna studie visade att spelaraktiviteten ökade när spelytan och kvadratmeter per spelare minskade. Den yta som visade sig vara bäst sett till aktiviteten hos spelarna var att spela på en tredjedels yta. Helplansspelet var för alla olika åldrar den yta som generade minst aktivitet hos spelarna. Resultatet påvisar därför att smålagsspel är fördelaktigt för att öka aktiviteten hos spelarna och därmed utveckla deras framtida deltagande på bästa sätt. Detta kan göras såväl på träning som match, där smålagsspel i någon form ersätter helplansspel