Pedagogers uppfattningar om fostran i förskolan

Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers olika uppfattningar om fostran i förskolan. Metoden som använts är kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fokus på fem pedagogers uppfattningar och erfarenheter. Materialet har analyserats och tolkats utifrån de teoretiska begreppen normer, motstånd och normalitet. Resultatet visar att fostran sker under hela dagen i förskolan, enligt pedagogernas uttryck. En viktig del i arbetet med fostran är att ge barnen en grund att förhålla sig till så att de kan umgås i grupp och bli goda medmänniskor i samhället. Respekt för andra människor är ett särskilt viktigt värde som ska förmedlas till barnen. Pedagogernas förhållningssätt präglas av empati och sympati. Fostran ska enligt de flesta av pedagogerna ske i samarbete med hemmet. Varken pedagogerna eller hemmet har något större ansvar än den andra, enligt de flesta av pedagogerna. Några av pedagogerna uttrycker dock att föräldrarna har större delen av ansvaret. Enligt pedagogernas erfarenheter är det vanligaste sättet att fostra på genom att föra dialoger med barnen. Att ge förklaringar till varför barnen inte får göra specifika saker samt visa på alternativa sätt att göra istället ses som viktigt av alla pedagoger. En återkommande uttryckt svårighet med fostransuppdraget är för flera av pedagogerna att uppfattningen om fostran kan krocka med föräldrarnas uppfattning, och att olika regler gäller för barnen. En slutsats är att barnen ska ha respekt för andra människor och bli goda medmänniskor i samhället och att de ska kunna fungera i grupp. Framtiden är alltså en stor del i fostransuppdraget enligt våra intervjuade pedagoger, och det visar även tidigare forskning genom bland annat Airi Bigsten (2015) och Anna Rantala (2016)