Fiskgjusen - Inventeringar i västra Mälaren 1971-2009

Undersökningar av fiskgjusepopulationen i västra Mälaren har gjorts under åren 1971-2009. Arbetet har skett inom tre delområden: Ridö-Sundbyholmsarkipelagen, Lilla Blacken-området och Östra Galten. Totalt 893 häckningar har konstaterats. Av dessa är i 857 fall (96%) känt om häckningen lyckats eller misslyckats. Antalet lyckade häckningar av dessa blev 622 (73%). Omkring 1 300 häckningar uppskattas ha ägt rum i inventeringsområdet under dessa år vilket skulle innebära att cirka 70% har noterats. Fullständigt underlag, det vill säga att alla ungar i kända bon har räknats, finns för Ridö-Sundbyholmsarkipelagen under 15 år och för Lilla Blacken-området och Östra Galten under vardera 14 år. Stora variationer vad gäller häckningsresultaten har konstaterats, både från år till år, och de tre delområdena emellan. En minskning av antalet häckande fiskgjusar har rapporterats från flera delar av landet. Under åren 2005-2009 (fem år) jämfört med åren 1977-1986 (tio år) minskade som ett snitt för alla tre undersökta delområdena antalet påbörjade häckningar med 20% medan det genomsnittliga antalet producerade ungar endast gått ner med 14%. Västra Mälaren utmärker sig genom att ha en stor andel häckningar i andra trädslag än tall då 24% av häckningarna skett i gran och 8% i lövträd. Tall framstår som det bättre trädslaget, men valen av alternativa trädslag som boträd torde indikera brist på strandnära tallar minst 125-150 år gamla, och då med ett kraftigt grenverk i toppen. Givetvis är en gynnsam växtplats avgörande för trädens utveckling och härmed häckningsutfallen. Betydelsen av tillgång till ur produktionssynpunkt överåldriga tallar understryks av att ett fåtal beständiga boträd visar sig stå för en mycket stor del av totala antalet häckningar. Det genomsnittliga reproduktionstalet, 1,48 ungar per påbörjad häckning liksom 2,22 ungar i bon med lyckad häckning, sett över alla delområden åren 2005-2009 samt ett framräknat interpolerat reproduktionstal på 1,60 per påbörjad häckning för alla inventeringsåren torde, under nu rådande omständigheter, indikera en fortsatt livskraftig population i västra Mälaren. Som beskrivits ovan har dock en minskning av antalet häckningar skett liksom i många andra uppföljda områden i landet. Påverkan av havsörnens nyetablering som häckfågel i alla tre delområdena borde givetvis följas upp