Som komplement – men aldrig för att ersätta : En kvalitativ studie om socialsekreterares syn på kommunikation med klienter via digitala verktyg

Internet har blivit en stor del av människors vardag och för vissa till och med ett oersättligt medel för social samvaro. I och med denna digitala utveckling ställs det ökade krav på landets socialtjänster att vara en del av utvecklingen, då klienterna efterfrågar nya sätt att komma i kontakt med dem på. Vi har av denna anledning valt att, i en kvalitativ studie, undersöka vilka tankar och erfarenheter socialsekreterare som arbetar med utredande myndighetsutövning har av att kommunicera med klienter via digitala verktyg, för att på så sätt få en förståelse för deras syn på denna kommunikationsform. Då vi var ute efter gruppens inställning har vi använt fokusgrupper för insamling av data. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och ur ett professionsetiskt perspektiv. Det professionsetiska perspektivet kan hjälpa oss att belysa och bidra till förståelse för hur synen kan påverkas av olika etiska dilemman som kan uppstå i användandet av digitala verktyg. Studien belyser de digitala verktygens för- respektive nackdelar i kommunikation med klienter. Dessa för- och nackdelar presenteras utifrån hur socialsekreterarna tänker sig att klienterna upplever denna form av kommunikation, samt hur socialsekreterarna själva upplever det. Likt tidigare forskning visar, lyfter vi i vårt resultat fram de fördelar som socialsekreterarna ser för klienterna med denna kommunikationsform, vilka handlar om att de digitala verktygen ökar deras delaktighet och tillgängligheten till socialtjänsten. Dock framhävs att de digitala verktygen riskerar att påverka socialsekreterarnas möjligheter att kunna genomföra analyser och göra bedömningar kring klienternas situation, vilket är grundläggande för deras arbete och de menar vidare att användandet av dessa verktyg riskerar att utmana den kunskap som professionen besitter. Resultatet i denna studie visar på att socialsekreterarnas syn på kommunikation med klienter via digitala verktyg är att dessa kan fungera som ett komplement men de kan aldrig ersätta det fysiska mötet då det fysiska mötet är grundläggande för att klienterna ska få den hjälp de behöver, samt för att socialsekreterarna ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt