Lärares tankar om specialpedagogens roll i skolan: Överlappande professioner

Abstract Den specialpedagogiska verksamheten i svenska skolor har gått från specialundervisning utanför klassrummet mot en ambition att utveckla verksamheten så att fler elever får det stöd de behöver i sin vanliga klass. De första specialpedagogerna utbildades på 1990-talet och grundtanken med utbildningen; att i skolor få in en resurs med kompetens att utveckla det pedagogiska arbetet i samverkan med lärare, har i dagens skolor inte blivit helt genomsyrande i verksamheten, vilket visar på hur viktigt det är att belysa lärares tankar om situationen. Syftet med studien är att synliggöra lärares tankar om specialpedagogens roll i skolan och samarbetet med specialpedagog, samt belysa förutsättningar för samarbete mellan lärare och specialpedagog. Studien lyfter fram det som sker i mötet mellan två yrkesprofessioner med hjälp av professionsteori och teorin om sociala fält. Vi har använt oss av en kvalitativ fenomenologisk ansats med semi-strukturerad intervju som metod. Åtta lärare inom grundskolans senare år och på gymnasiet har intervjuats. Som analysmetod används meningskoncentrering enligt Kvale och Brinkmann (2014). Av intervjuerna framkommer att det finns en distans mellan lärare och specialpedagog och även anspänningar i relationen dem emellan. Arbetet med extra anpassningar upplever flera lärare som ett mycket känsligt område som kommer som en pålaga uppifrån utan att de får stöd i genomförandet. Specialpedagogerna har en mängd sociala fält med tillhörande habitus att förhålla sig till och det är ofta outtalat från ledningshåll vilka fält specialpedagogen förväntas verka i, samt hur villkoren för att ta sig in i dessa fält ser ut. Vi ser ett behov av tydliggörande från skolledningar kring de olika yrkesrollerna, samt utarbetande av långsiktiga organisatoriska förutsättningar för samarbete