Bokmässans kris hösten 2017. En analys av Maria Källssons uttalanden från ett retoriskt perspektiv och ett retoriskt kriskommunikationsperspektiv

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka Bok- och Biblioteksmässans organisationskris under hösten 2017 ur ett retoriskt perspektiv och ett retoriskt kriskommunikationsperspektiv. Teori: Teorin utgår ifrån begrepp från den klassiska retoriken, bland annat ethos, pathos och logos, samt boken Kriskommunikation (2013) av Orla Vigsø som tar upp teorier om retorisk kriskommunikationsforskning. Begrepp som tas upp där är imagereparerande strategier, apologia och ideal apologia. Metod: Närläsning och analys av tidningsartiklar med uttalanden och texter från Bokmässans dåvarande vd utifrån de begrepp som tagits upp i teorin. Resultat: Bokmässan är i en kris som ter sig olika på två olika fronter. De är offer i att Nordiska Motståndsrörelsen demonstrerar i närheten av mässan och tar plats från besökarna. Mässan är förövare i att de låter den högerextrema tidningen Nya Tider ställa ut på mässan. Bokmässans ethos som står på spel på grund av detta. I sina uttalanden och texter går det från Källsson att utläsa flera strategier från retoriken och den retoriska kriskommunikationen. Källsson differentierar mässan från Nordiska Motståndsrörelsen och Nya Tider och försöker visa att Bokmässan har samma doxa som sin publik. Hennes språk i uttalanden om Nordiska Motståndsrörelsen är känslolösa medan hennes texter om Bokmässan och Nya Tider visar till mer känslor. Källsson duckar för halva problemet med att Nordiska Motståndsrörelsen är på plats och Nya Tider deltar på mässan när hon knappt vill prata om att organisationerna är högerextrema, nazistiska och rasistiska. Hon väljer att fokusera på att Nordiska Motståndsrörelsen är i vägen och att Bokmässan arbetar för yttrandefrihet